Svensk television - en mediehistoria

och offentlig debatt. Genom programmets upplägg stimulerades också
ett publikdragande samspel mellan dagspressen och etermediet, och flera
av de stora dagstidningarna, som till exempel Svenska Dagbladet, utfrågade
juridisk expertis om trovärdigheten och hur de ansåg att rättskipningen
skulle gå till. 4 En strategi som ytterligare uppmuntrade det publika
och offentliga engagemanget var fokuseringen på ämnen som
speglade en ny praxis eller utövning i rättskipandet – något som i hög
grad återkommer i tv-rättegångarna. I ovannämnda Kris och kriminalitet
från 1948 var exempelvis inslaget av juridiskt icke-utbildade nämndemän
i rådhusrätter ett förhållandevis nytt system. Dessutom tog Tjernelds
radiodrama upp ett fall som också utgjorde ett engagerande moraliskt
problem och speglade den aktuella samhällsdebatten ur flera perspektiv:
dels det vid tidpunkten starkt ifrågasatta systemet med villkorliga
domar, dels problemet med ungdomsbrottsligheten – något som
också var ett frekvent återkommande tema i den svenska spelfilmen.
Formen av fingerad rättegång togs upp igen 1954, då Bo Westman
– välbekant advokat i Göteborg och redan flitigt anlitad som juridisk
krönikör och föredragshållare i radion – skrev serien Inför rätta. Serien
sändes åren 1954–55 och programmen hade underrubriker som ”Större
våld än nöden krävde?” och ”Hans fel eller hennes?” Den visionäre
radiomannen Åke Falck, som snart skulle övergå till den nystartade
televisionen, iscensatte radioserien för Sveriges Radio i Göteborg och
vidareutvecklade den form som senare skulle övertas av tv-mediet. I
programmen fanns inga färdiga manuskript, utan skådespelare i rollerna
som tilltalade och vittnen agerade med stor marginal för improvisationer
och endast utifrån vissa givna ramförutsättningar. Samtidigt
framträdde och dömde professionella jurister på så sätt som de
skulle ha gjort i autentiska rättsfall. 5
Att på detta sätt göra ett improviserat radiospel i direktsändning
sågs i pressen som ett djärvt grepp. I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
skrev man att ”det ska vara Åke Falck som vågar sig på sådant,
men som vanligt lyckades vågspelet.” 6 Och redan vid tiden då serien
sändes beskrevs de fingerade rättegångarna som en genreöverskridande
hybrid; som ”ett featureprogram som kom mycket nära en pjäs.” 7
Trots att Åke Falck i hög grad kom att förknippas med dessa radiosända
rättegångsprogram, återvände han inte till genren när den återuppstod
i tv utan fortsatte sin karriär med andra nyskapande produktioner.
Istället var det hans fru Karin Falck som långt senare blåste liv i
det som då hade blivit en tradition av tv-rättegångar.
Förutom programmens djärvhet var ett mer grundläggande mål med
65