Svensk television - en mediehistoria

Vid en snabb rundfrågning bland vanligt folk är det idag svårt att träffa
någon som minns serien, utan mer intressant är kanske det faktum
att det dröjde så pass länge innan vi fick en svensk produktion i genren.
27 Enligt Bengt Forslund ansåg dåvarande teaterchefen på tv Henrik
Dyfverman att just serier som format, och inte minst komediserier,
var märkta av alltför låg kvalitet för att visas på svensk television. 28 Av
detta skäl dröjde det ytterligare ett decennium i de amerikanska succéernas
efterföljd innan situationskomedin förpackades i svensk form.
Niklasons handlar om en vanlig modern medelklassfamilj i radhus
där scenrummen antar ett igenkännligt upplägg med vardagsrum och
kök i ett, fars arbetsrum samt barnens sovrum. Slående är att det även
förekommer utomhusscener i exempelvis garaget eller skogen, vilket
måste räknas som atypiskt för genren och inte minst med anledning av
de ekonomiska krav som komediserier vanligen beläggs med. Karaktärerna
som befolkar serien är mor, far och två barn, där båda föräldrarna
lämpligt nog är hemarbetande. Motorn är pappa Bengt (Karl-
Arne Holmsten) som skall sitta i sitt arbetsrum och skriva kåserier.
Hans karaktärsdrag är att gnälla och klaga med pipan i mun. Han är
lite töntig, tycker inte om folk, är ogin (jfr Gustav Svensson) och det
är frun som håller ordning på honom. Mamma Elisabet (Sickan Carlsson)
är hemmafru, skrattar överseende åt makens små hyss och är den
som sköter den mellanmänskliga kommunikationen i serien. Hon är
för det mesta passiv i handling, men reglerar och jämkar relationerna i
hushållet, även om hon understundom går iväg för att sätta på ugnen.
Mamma, hon pratar och pratar och är lite tossig. I de olika avsnitten
försöker hon hitta en hobby – spår och går på språkkurser – men hon
är ju så ombytlig. När hon skall träffa ”flickorna” tar far för givet att
de ska skvallra, när hon i själva verket håller på att ta skepparexamen i
smyg. Hennes problem i serien är således att komma på vad hon skall
göra med sin överblivna tid och hon påpekar även att hon känner sig
onyttig som inte arbetar. Detta slätas dock över av maken direkt, som
menar att frun ”går med håven”.
Barnen består av tonårsdottern Monica som stereotypiskt läser
idolblad, gillar kläder och popmusik. Hennes rollfigur är dock relativt
passiv. Större fokus läggs på lillebror Lasse, 13 år. Han är en snusförnuftig
liten allvarlig minister som är fullt upptagen av att producera
sin egen tidning. Vi möter således en aktiv kille och en passiv tjej, och
i dramaturgin är det sonen som skapar komiska poänger och inte dottern.
Grannparet bör även nämnas som mer eller mindre tokiga och de
skapar oordning i familjens vardag. En av grundprinciperna är också
176