Svensk television - en mediehistoria

släppa ut sina djur på ystert vårbete (för säkerhets skull visas den sistnämnde
i senare repris) medan Anderssons djur står bundna i sin ladugård
som de produktionsenheter de blivit med den moderna jordbrukspolitiken,
utsatta för lönsamhetskravet. Inte undra på att Lillemor
Andersson vid ett tillfälle suckar över en sjuk kalv, och om att han
lika lite som hon själv och hennes man Bernt längre är lönsamma. 42
För jordbrukets del handlar det också om en ny låneekonomi, som
ställs mot en gammal syn där skulder är något man bör undvika 43 Pappa
Erik Andersson på Åsen oroar sig för att man skuldsätter sig mer
och mer, medan sonen Bernt ser det som helt naturligt att låna för att
utveckla och införa nya, moderna jordbruksmetoder.
Henning Löfgren sköter i de första omgångarna sitt småbruk enligt
samma metoder som gällt i generationer och han blir irriterad när sonen
Per slarvar med att slå rent med lie längs kanterna på vallen när
man tar upp hö. För Per framstår det som meningslöst att slösa energi
på några ynka höstrån. För Henning Löfgren är livet och arbetet en ritual
som måste följas likt den ständiga närvaron kring mat- och kaffebordet
med den dagliga väderrapporten på radion. Det ligger därför en
viss symbolik i att han i ett avsnitt drabbas av ett yrselanfall när han sliter
ute på sina ägor med sina gamla metoder med att gå och så för hand,
den traditionella bondeidealiseringens urbild. En gammal kultur håller
verkligen på att gå i graven. Det ligger ett förtätat skymningsljus över
Perssons sista höbärgning (vilket sker på traditionellt sätt med hässjning)
och när han för sista gången släpper ut sina kor på vårbete finns
ett visst vemod närvarande. Att de gamla metoderna också har ett pris
får vi se i första omgången när Jenny Löfgren visar upp de förvärkta
fingrar som hon fått av åratals handmjölkning. När Per säger åt sin syster
Ingrid om hur olönsamt det är när hon går och handmjölkar så säger
hon att allt inte kan räknas i pengar och för att understryka detta argument
får vi en blick över den natursköna sjön i sommarkvällen.
Bratt sentimentaliserar alltså knappast det faktum att mycket av det
gamla håller på att gå i graven, även om han ofta betonar den existentiella
ensamhet som präglar modern ”gesellschaft” och som spridit sig
också över landsbygden. Ett åskådligt exempel på detta är till exempel
hur den moderna tv-kulturen påverkat människorna så att de inte
längre kan umgås med varandra på ett naturligt sätt. Som den gamle
magister Berglund argt påpekar kan man inte längre tala med någon
efter klockan sju. Framförallt från 1976 års omgång, där det som påpekats
blivit mer av intimsfärsdramatik, kommer inslagen av ensamhet
och alienation att blir mer påtagliga än i tidigare omgångar.
158