Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
s<strong>en</strong>tera våldet och bli i stort sett synonym med d<strong>en</strong> nya g<strong>en</strong>rebeteckning<strong>en</strong><br />
”våldsfilm”. Med illustration i sc<strong>en</strong>er från film<strong>en</strong> Braveheart<br />
(1995) berättar Öhrstedt om hur våldsfilm<strong>en</strong> nu försvunnit som begrepp<br />
och hur man idag kan finna ”både mer utstuderat och närgånget<br />
våld i vanlig mainstreamfilm” än i de giftstämplade skräckfilmer som<br />
<strong>en</strong> gång fick repres<strong>en</strong>tera begreppet videovåld. Agebäck får sedan åter<br />
komma in och understryka att våldsskildringar inte g<strong>en</strong>erellt kan anses<br />
ha d<strong>en</strong> påverkan som man <strong>en</strong> gång trodde.<br />
Detta synsätt på <strong>en</strong> av sv<strong>en</strong>sk <strong>mediehistoria</strong>s klassiska debatter är inte<br />
Filmkrönikans eget påfund. Snarare var detta <strong>en</strong> vid tidpunkt<strong>en</strong> vedertag<strong>en</strong><br />
bild av åttiotalets våldsdebatt – <strong>en</strong> rad studier inom discipliner som<br />
medie- och kommunikationsvet<strong>en</strong>skap eller sociologi kan illustrera hur<br />
videovåldsdebatt<strong>en</strong> kommit att betraktas som <strong>en</strong> moralpanik. 30 Det nya<br />
i programmet var istället det avslöjande om manipulation<strong>en</strong> av de deltagande<br />
barn<strong>en</strong>. Om ett relativt avstånd mellan akademi och Filmkrönikan<br />
som kunnat iakttas g<strong>en</strong>om år<strong>en</strong> i förhållande till ämnet filmvet<strong>en</strong>skap<br />
motsägs alltså av detta inslag som snarare lägger sig i dialog med aktuell<br />
forskning, om än i andra akademiska discipliner. Inslaget ligger å anda<br />
sidan som vi sett i linje med <strong>en</strong> lång tradition inom programmet att försvara<br />
filmmediet mot c<strong>en</strong>sur<strong>en</strong>. Man kan alltså sammanfattningsvis se<br />
att Filmkrönikans hållning till <strong>en</strong> off<strong>en</strong>tlig kulturpolitik som rör filmfrågor<br />
skiftar bero<strong>en</strong>de på ämne. C<strong>en</strong>sur<strong>en</strong> (och biografbyrån) kritiseras<br />
medan ett off<strong>en</strong>tligt filmstöd ofta försvaras, samtidigt som man i svallvågorna<br />
efter 1968 också låter radikala alternativ till SFI få utrymme i<br />
programmet. Inslaget om Studio S är naturligtvis intressant äv<strong>en</strong> som<br />
historieskrivning. Filmkrönikan lägger sig inte bara i dialog med aktuell<br />
medieforskning utan också med d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska tv-histori<strong>en</strong> och vill till<br />
och med skriva om d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att nagelfara ett av public service-<strong>television</strong><strong>en</strong>s<br />
klassiska samhällsmagasin.<br />
Filmkrönikan som filmhistorisk källa<br />
Som vi har sett är Filmkrönikan högst intressant ur ett film- och mediehistoriskt<br />
perspektiv. D<strong>en</strong> är det ut flera aspekter. Dels ger programmet<br />
g<strong>en</strong>erellt sett uttryck för föreställningar om filmmediet och<br />
för attityder inför specifika filmer som är högst tidstypiska. D<strong>en</strong>na<br />
eg<strong>en</strong>skap delar Filmkrönikan självfallet med annan filmkritik i dagspress,<br />
radio och tidskrifter m<strong>en</strong> dess oerhörda publika räckvidd som<br />
filmmagasin i ett totalt sett ganska sparsamt tv-utbud ger det <strong>en</strong> särställning<br />
som filmkritiskt forum under flera dec<strong>en</strong>nier.<br />
127
Change language