Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
från Hans Ivebergs Gräsänklingar, innan <strong>en</strong> dunkel studiointeriör över<br />
text<strong>en</strong> ”filmsmakarna” fyller bild<strong>en</strong>. I studion ser vi två personer, <strong>en</strong><br />
man och <strong>en</strong> kvinna (mann<strong>en</strong> är H<strong>en</strong>rik Järrel), vid ett bord dukat med<br />
tänt ljus, ett par vinflaskor och var sitt glas. De har i d<strong>en</strong>na sketch (som<br />
det ju är frågan om) begåvats med namn<strong>en</strong> Siv-inger och Jöns-H<strong>en</strong>rik.<br />
En dialog följer:<br />
Siv Inger: ”Hör du Jöns H<strong>en</strong>rik, vad säger du om d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska filmskörd<strong>en</strong>?<br />
Har det varit ett fint år?” [Bägge dricker eftertänksamt och andaktsfullt ur<br />
vinglas<strong>en</strong>.]<br />
Jöns H<strong>en</strong>rik: ”Ja, det är väl ing<strong>en</strong> stor årgång direkt. Lite flackt i smak<strong>en</strong>,<br />
och med <strong>en</strong> syra utan karaktär. Undantaget är naturligtvis det gamla märket<br />
Bergman. Som har <strong>en</strong> stor och fyllig kropp. Fanny och Alexander smakar verklig<strong>en</strong><br />
fint. Vilket underbart poetiskt namn eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>, Fanny och Alexander.”<br />
Sketch<strong>en</strong> är <strong>en</strong> upp<strong>en</strong>bar passning till familjeunderhållning<strong>en</strong> Nöjesmaskin<strong>en</strong><br />
och inslaget ”Finsmakarna”, med bland andra Carl-Jan<br />
Granqvist, där man med liknande koreografi och upplägg gjorde lättsamt<br />
hållna kulinariska iakttagelser.<br />
Efter d<strong>en</strong>na korta sketch klipps snabbt<br />
till <strong>en</strong> excerpt från <strong>en</strong> film med Thor<br />
Modé<strong>en</strong>, innan Nils Petter Sundgr<strong>en</strong><br />
iklädd ledig m<strong>en</strong> elegant rutig kavaj<br />
inleder <strong>en</strong> diskussion om hur man allt<br />
oftare återvänder till trettiotalets komedivärld<br />
i sv<strong>en</strong>sk film.<br />
------------------------------------------------------<br />
Filmsmakarna, Filmkrönikan,<br />
december 1982.<br />
------------------------------------------------------<br />
God film är alltså inte längre främst<br />
<strong>en</strong> moralisk förpliktelse. Sketch<strong>en</strong>s lättsamt<br />
ironiska tonläge till trots markerar<br />
d<strong>en</strong> något av ett paradigmskifte: film<br />
har numera också ett estetiskt eg<strong>en</strong>värde. Kvalitetsfilm blir under åttiotalet<br />
något annat än samhälls<strong>en</strong>gagemang, det blir också ett konsumtionsobjekt<br />
för finsmakare. När Gunnar Rehlin 1993 tar över ledarskapet<br />
för programmet införs <strong>en</strong> än mer konsum<strong>en</strong>tori<strong>en</strong>terad parameter,<br />
betyget. Man väljer till att börja med smultron som symbol, något som<br />
s<strong>en</strong>are ersätts av biostol<strong>en</strong>. Äv<strong>en</strong> i symbolvalet finns <strong>en</strong> tydlig ag<strong>en</strong>da.<br />
Smultronet har <strong>en</strong> tydlig släktskap med filminstitutets nationellt filmhistoriska<br />
värd<strong>en</strong> med koppling<strong>en</strong> till Ingmar Bergmans Smultronstället<br />
(1957), <strong>en</strong> film som tidigare fått ge namn till SFI:s butik och som sedan<br />
sextiotalet figurerat i <strong>Sv<strong>en</strong>sk</strong> filmindustris explicit riktade satsningar på<br />
118
Change language