Svensk television - en mediehistoria

ovan visats, makt över hur konstruktion och position av deltagarna förmedlas.
Beroende på kontext och program positioneras deltagarna visuellt
på olika sätt. Tilltalet skiljer sig åt, samtidigt som kameran skapar
olika förhållningssätt till deltagaren. Även den rumsliga aspekten är av
betydelse för att konstruera deltagaren som just deltagare.
En historisk skillnad i porträtteringen av deltagande är kamerans
distans från deltagaren, men också dess rörlighet i förhållande till deltagaren.
Ovan nämndes Kvitt eller Dubbelt där en stilla kamera fokuserar
på deltagaren. Efter detta har kameran intagit både en mer rörlig
position och ett längre avstånd från deltagaren. Det har blivit mer av
en interaktionssituation samtidigt som mer fokus har hamnat på programledaren.
Detta är i synnerhet tydligt i lekprogrammen. Det har
alltså skett en omvandling från att sätta deltagaren i fokus till att fokusera
på programledaren. I dokusåpor finns dock fortfarande en större
fokus på deltagaren – samtidigt som programledarens roll som centralfigur
förblir ohotad. Ofta utstakas ett maktförhållande mellan programledaren
och tittaren, samt mellan programledare och deltagare – i
Expedition: Robinson säsongen 1998–1999 inleds exempelvis första
programmet för säsongen med att programledaren Harald Treutiger
berättar att han vet vem som kommer att vinna. 30 Vanliga scenarier i
Expedition: Robinson och Toppkandidaterna är att deltagarna på egen
hand berättar om händelser i programmet eller har synpunkter på
medtävlande. Porträtteringen är relativt långt från deltagaren, men
stillsam. John Corner benämner denna typ av kameraarbete som personalisering
vilket innebär att personliga relationer till deltagaren skapas,
vilket även kan förstärkas genom kommentarer från programledaren.
Genom denna personalisering får tittaren svårt att återgå till
ett mer objektivt, distanserat tittande. 31
Vem som är privatperson och vem som representerar en allmänhet
är inget som deltagaren själv har rätt att avgöra, utan detta konstrueras
främst genom programmens tilltal. Till syvende och sist besitter alltså
televisionen fortfarande makten att genom själva produktionskontexten
konstruera deltagaren i enlighet med sina syften. I de debattprogram
som här har studerats tilldelas deltagaren rollen som representant för en
samlad allmänhet, något som framför allt sker genom nomineringen
”tittare”, ”medborgare” eller liknande epitet. I tävlings- och lekprogram
är deltagarens huvudsakliga roll att vara en ”vanlig människa”,
där interaktionen framför allt fokuserar på deltagarens yrkesidentitet,
bostadsort och placering på den sociala kartan. I dokusåpor har det
privata framträtt betydligt tydligare än i ovannämnda programtyper,
265