Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
fortfarande existerar. När det gäller Halldoffs film kommer dessutom<br />
ett normerande tonläge in i programmet: Firmafest<strong>en</strong> bedöms vad gäller<br />
kärlekstematik<strong>en</strong> som företrädare<br />
för <strong>en</strong> nu mjukare linje: ”det glimmar<br />
till av ömhet”, och d<strong>en</strong> sc<strong>en</strong> där lagerarbetar<strong>en</strong><br />
Nisse Hallberg skäller ut <strong>en</strong><br />
tom chefsstol ses som ett uppfriskande<br />
brott mot <strong>en</strong> traditionellt sett förhärskande<br />
sv<strong>en</strong>sk arbetslinje. Programmets<br />
<strong>en</strong>da samtida namngivna exempel för-<br />
länas alltså ett reflekterande medvetande<br />
om de underliggande strukturer<br />
för vilka de historiska exempl<strong>en</strong> blott<br />
förblir omedvetna anonyma uttryck.<br />
Samtidigt som samtida filmare avkrävs politiskt ansvar, relateras<br />
till produktionsmässiga och filmpolitiska sammanhang eller betraktas<br />
som medvetet reflekterande sanningssägare, fråntas alltså äldre filmer<br />
d<strong>en</strong>na sin mest omedelbara kontextualitet. Filmmediet antar form<strong>en</strong><br />
av <strong>en</strong> föreställd kausal spegel av <strong>en</strong> gång<strong>en</strong> samtid. Äldre populärfilm<br />
kategoriseras som symtom på samhälleliga spänningar och givna historiska<br />
kontexter – medan <strong>en</strong>skilda filmare i nuet ses som pot<strong>en</strong>tiellt<br />
självständiga aktörer. I detta lite motsägelsefulla förhållningssätt kan<br />
drag av såväl tid<strong>en</strong>s marxistiska strömningar som <strong>en</strong> strukturalistisk<br />
teoribildning läsas in. Oavsett dessa (medvetna eller omedvetna) politiska<br />
och teoretiska hållningar finns i <strong>television</strong><strong>en</strong>s filmkritiska ansatser<br />
under år<strong>en</strong> runt 1970 <strong>en</strong> frapperande ambition att ta filmmediet på<br />
allvar, <strong>en</strong> ambition som inte minst visar sig i Oldins försök att förmedla<br />
<strong>en</strong> nationell m<strong>en</strong>talitetshistoria g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> uppsättning filmklipp.<br />
Allvaret kännetecknar också längd<strong>en</strong> på de inslag som visas. Många<br />
intervjuer i filmkrönikan är påfallande omfångsrika och de <strong>en</strong>skilda<br />
programm<strong>en</strong> har ofta konkreta och ambitiösa teman.<br />
D<strong>en</strong> ideologikritiska doxan var inte outslitlig. Äv<strong>en</strong> åttiotalet innebar<br />
<strong>en</strong> attitydförändring. D<strong>en</strong> filmkrönika som i december 1982 pres<strong>en</strong>terar<br />
Ingmar Bergmans stora avsked från filmkonst<strong>en</strong> – Fanny och<br />
Alexander – inleds på ett sätt som vore totalt främmande bara några år<br />
tidigare. Programmet började nu med amerikansk västkustdoftande<br />
instrum<strong>en</strong>tal jazzrock med drag av funk och disco. Vinjett<strong>en</strong>s logotyp<br />
skrivs på tidstypiskt manér med pastellfärger (grönt och lila) på svart<br />
bott<strong>en</strong> och interfolieras av <strong>en</strong> uppsättning blinkande stjärnor. Vinjett<strong>en</strong><br />
följs sedan av ett par mycket korta klipp från Bergmans film samt<br />
117<br />
------------------------------------------------------<br />
Kategoriserande filmpedagogik:<br />
<strong>Sv<strong>en</strong>sk</strong>arna i skrattspegeln, 1972.<br />
------------------------------------------------------
Change language