Svensk television - en mediehistoria

Reinfeldt: ”Jaa, det kan man säga ... Men ... dom ställde både berättigade
frågor ... men dom är så många och så hetsiga då, så att det var ju väldigt
jobbigt, framför allt för dom, inte så mycket för mig kanske, men för
dom som blev väldigt ifrågasatta.”
[Detta följs av nytt uppsnabbat, stackatogående i korridor till trummusik
fram till Reinfeldts arbetsrum. När de kommer in säger ungreportern:]
”Oj, det här var ... ett trevligt rum!”
Reinfeldt: ”Det här är ett fantastiskt trevligt rum.” [Vi ser Gusten provsitta
en skrivbordsstol vid statsministerns skrivbord.]
Gusten: ”Den var väldigt ...”
Reinfeldt: ”Ja, den är lite konstig, den stog här när jag kom, men jag ...
visst är den lite speciell att sitta i. Den åker fram och tillbaka?”
Gusten: ”Det är bara mysigt!”
Reinfeldt: ”Det är bara mysigt?”
Åter befinner de sig stående i den långa korridoren:
GD: ”Är det nåt som är dåligt med att vara statsminister?”
Reinfeldt: ”Det som är jobbigt är att hinna med allting … Alla förväntningar,
vi är fyra stycken partier som ingår i vår regering och man måste
alltid hinna prata med alla och också berätta för dom i mitt parti vad vi vill
göra. Och det där kan lätt bli lite ... man känner sig lite stressad och orolig
för att man inte ska hinna prata med alla. Sen … vi pratade ju lite om det
här med säkerhet och så där … det är klart att … man blir ju väldigt igenkänd
och alla som heter som jag i efternamn får ju ständigt frågor om ifall
dom känner mig och så där. Och har det varit några dagar när alla tycker att
jag är dum eller det är mycket kritik mot mig, så kanske det inte är så roligt
att ha samma namn som jag har. Så att den typen av negativa effekter finns
det, men det är det lilla tycker jag. Det positiva överväger mycket!” 38
Vi ser dem sedan ute i trapphuset ta farväl med ömsesidiga lyckönskningar.
Reinfeldt: ”Ha det så bra nu! Lycka till med skolan!” Gusten:
”Tack detsamma! Lycka till med jobbet!” I studion avrundar Zian
Zandi därefter med: ”Uum, han verkar vara nöjd med sitt nya jobb!”
Återigen nämns absolut ingenting om vad den nye statsministern
tänker göra eller önskar åstadkomma rent politiskt, varken för vuxna
eller barn. Precis som i intervjun med Göran Persson fokuseras statsministerns
känslor: nu att regeringsarbetet redan känns jobbigt och
stressigt – inte på grund av kärvande internationella fredsförhandlingar,
utan främst beroende på mediedrev och kändisskapets våndor.
208