Svensk television - en mediehistoria

Ett annat inslag i samma linje handlar om hur det moderna samhället
skapar klyftor och motsättningar mellan människor i byn. Anderssons
expansionsplaner, påhejade av den statliga representanten,
skapar konflikter med grannarna så till den grad att gamle pappa Erik
Andersson ser sig föranlåten att gå hem till Löfgrens för att försäkra
sig om att de i alla fall inte är ovänner. 1990 återkommer temat med
bysammanhållningen i och med mötet i byns utvecklingssällskap, något
som initierats av myndigheterna och som dittills varit overksamt
genom Ragnar Dahls sjukdom. När man efter hans död försöker blåsa
liv i verksamheten visar det sig att mötet åter rör upp gamla motsättningar
i byn.
Men det var inte entydigt bättre förr, sociala klyftor fanns också tidigare
och en stark social kontroll dröjer sig alltjämt kvar. ”Bondehataren”
Gustav på sågen, som i början var en ren karikatyr, blir i omgången
1976 lite mer nyanserad när han får förklara sin stora avoghet
mot bönder med att hans förfäder var backstugusittare och att han
själv varit dräng med dålig erfarenhet av sina arbetsgivare. Det hela
slutar med att han sluter fred med Per, som dittills tröttnat på hans
eviga prat om lata bönder. Men han uppmanar ändå Per att så att säga
välja sida, bonde eller arbetare (och Bratt avlägsnar sig därmed från
den traditionella socialdemokratiska tanken på att det fanns en generell
intressegemenskap mellan dessa grupper).
Det finns andra punkter där Bratt anknyter till Tönnies dikotomi
och den traditionella agrarromantik som är nära förknippad med denna.
Inslagen av antistad och antibyråkrati hör till det som behandlas
på ett mer konkret sätt och bitvis ger intrycket av pamfletteater (i
motsats till de återkommande konkreta diskussionerna om till exempel
jordbrukskrediter, subventioner och matpriser). Framförallt gäller
det den statliga byråkrati som direkt griper in i byns liv och vill
diktera villkoren, personifierad genom lantbruksnämndens representant,
som vid ett tillfälle i första omgången 1971 också har med sig
en representant från länsarbetsnämnden för att förmå småjordbrukarna
att sälja sin mark till de större för att de skall bli mer bärkraftiga.
För dessa statliga representanter är småbrukarna ”iglar” som håller
sig kvar och därmed bör skäras bort, säger man. Henning Löfgren utbrister
indignerat vid de två statliga representanternas ankomst att
”det är skottpengar” på småbönder och på ett liknande sätt uttrycker
sig Evert Persson om dessa som han uppfattar det ”skrivbordsmänniskor”
som beskär hans tillvaro och framtid och ser på människorna
som brickor som man flytta hur som helst. Antibyråkattemat i serien
159