Svensk television - en mediehistoria

de europeiska public service-medierna representerat ett konkret steg i
riktning mot att skapa en gemensam kultur, både på informations- och
på underhållningsområdet. 6 Paddy Scannell är inne på samma linje
och hävdar att etermedierna, först radion och sedan televisionen, har
haft en grundläggande betydelse för demokratin genom att erbjuda
hela befolkningar en ny form av tillgänglighet till det offentliga livets
hela spektrum. I radio och tv har kontaktytor mellan företeelser som
tidigare varit såväl rumsligt som normativt åtskilda uppstått. Genom
att placera politiska, religiösa, medborgerliga och kulturella händelser
samt underhållning inom en gemensam ram har det offentliga livet
kunnat demokratiseras på ett sätt som tidigare inte var möjligt.
Dessutom, har dessa händelser antagit nya betydelser allteftersom de
kommit i kontakt med varandra i de gemensamma, nationella etermedierna.
7
Televisionens Då
I sina socialhistoriskt orienterade analyser lyfter Scannell även fram
betydelsen av televisionens temporala organisering och visar hur public
service-medierna när de institutionaliseras snabbt blir en integrerad
del i publikens vardagsliv och högst centrala för erfarenheten och
upplevelsen av den moderna tiden och det moderna, dagliga livet – ja,
av moderniteten. 8 Man kan säga att en av televisionens fundamentala
funktioner har varit att ständigt försäkra oss om att vi ”är i tid” och
hålla oss kontinuerligt uppdaterade i nuet – något som inte minst kommer
till uttryck genom de nationella ritualer som televisionen både
förstärker och skapar, vilket bland annat Anna Edin och Peter Dahlén
kommer in på i sina respektive kapitel.
Samtidigt kan man konstatera att televisionens förhållande till tid
skiljer sig från andra mediers. I likhet med radion lever televisionen å
ena sidan ständigt i ett nu. Mediets föreställda egenart och självbild centreras
kring en samtidighet, kring en relation till publiken som bygger
på att många tittar (eller lyssnar) samtidigt på något som också ofta sker
precis samtidigt. Å andra sidan är televisionen ett medium som medierar
(oftast rörliga) fotografiska bilder. Fotografiet – i dess stillsamma
variant – har beskrivits som frusen tid, som ett bevis för att något har
hänt. Det har rent av relaterats till döden. 9 Även filmen – de rörliga fotografiska
bilder som introduceras för världen på 1890-talet – ses ofta som
synonym med ett då. Med André Bazin kan man tala om fotografiska
bilder i gemen som spår av förgångna ögonblick – en egenskap han låter
12