Svensk television - en mediehistoria

let: medan han ligger i soffan kommer hon hem med matkassar eller
står och stryker. Barnen tycks inte heller ha någon större nytta av sin
far, utan försöker undvika hans hjälp. På något sätt lever den övriga familjen
sina liv bortom Gustav, som existerar i ett parallellt universum
som de andra måste förhålla sig till. Man kan nästan inte ha honom till
någonting alls, han är mer som ett lustigt och understundom besvärligt
husdjur. Trots det uttrycker både han och de andra att de älskar
varandra. Så, i slutändan, trots alla tillkortakommanden och världen i
förändring utanför radhusdörren i Vivalla, stannar vi kvar med varandra,
tolererar varandra. I Gustavs värld skall allt vara som det är, inget
skall förändras. Varför ska man byta jobb, måla om, flytta, äta nya saker,
följa med i det nya som händer? Vi har det väl bra som vi har det!
Gustav får då stå till uttryck för en vardagskänsla av motstånd mot allt
som flyter omkring och hela tiden skiftar. Gustav får stå som symbol
för allas vår inre tröghet inför senmodernitetens krav på förändring.
Kanske är det därför vi tycker så mycket om att stirra känslan i vitögat
och med huvudet inse att vi inte kan vara som han, men någonstans
längtar efter att få sitta och bara titta på tecknad film med en sötlimpemacka
i handen. En längtan efter att få bejaka vår ovilja till förändring,
vår utmattning inför nya tekniska prylar som ska installeras och
behärskas, etcetera. 37
Niklasons och Svenssons
I båda de svenska exempel på situationskomedi som här behandlas kan
vi se hur det är mannen som är dramaturgins nerv. Det är hans nycker
och infall som ska pareras och han som ska övertygas. Hemmet är å andra
sidan kvinnans domän på så vis att det är hon som håller ihop relationerna
och hushållet vad gäller mat, städning eller handling. Både
Bengt och Gustav ses leka likt barn och den allmänna meningen är att
det är synd om far – Stackars pappa! Jämte sin älgjagande, militäriske
granne framstår Bengts manlighet som ganska mild och han gillar
att vara hemma. Där Bengt känner sig trygg i sin roll som man, tycks
Gustavs trygghet vara en konstruktion som oavbrutet faller samman.
Hans mansroll är ständigt attackerad, inte sexuellt så mycket som hans
egenskap av patriark. En tydlig skillnad är att barnen vänder sig till
Bengt för att få råd och hjälp, han är en klippa, medan alla är rörande
överens om att ”stackars” Gustav verkligen är hopplös. Den förmildrande
nivån handlar om att det trots utbrott som: ”Det vet väl alla att
pappa är dum i huvudet!”, finns ett område som aldrig beträds. I de se-
184