Svensk television - en mediehistoria

I ett samtal med Sparbanksföreningens familjeekonomiska expert om
barns andel av ekonomin, summerade Fahlström:
Då menar du att lösningen är att hela familjen sätter sig ner och pratar
igenom hur man ska planera dom pengar man har... det här att göra upp
ett slags budget för hela familjen och där ska barnet vara med också?” [Jo,
experten tror att det skulle ge mycket bättre diskussioner i familjerna om
vad den ene och den andre kan få och hur mycket den ene och den andre
behöver.] Fahlström avrundar med: ”Viktigt är alltså enligt Anna-Lisa
Hellsten att barnen också får vara med och diskutera, alltså inte bara sina
egna fickpengar utan hela familjens ekonomi. 54
Fahlström skulle kunna kallas för en självutnämnd medial barnombudsman.
Programledarens personliga engagemang tilläts dock inte skena
iväg i sensationsjakt eller moraliserande tonfall, utan kännetecknades av
ärlig upprördhet och ambitionen att balansera den moraliska lidelsen
med en sakligt informerande ton: programmen satte fingret på alarmerande
ting, men anförtrodde samtidigt åt tittarna att själva bestämma
sina reaktioner och ställningstaganden. Det visades stor respekt för
barns spontana rättskänsla och kunskapstörst, deras förmåga till egna
funderingar och överväganden.
Personligt och provokativt tonfall
Fahlström framhöll samtidigt att redaktionen inte visste allt och försökte
problematisera hur tv-nyheter uppstår och produceras, samt
ifrågasätta ifall information alltid är att lita på. Han sökte göra barn
observanta på varifrån nyheten kommer, hur olika sidor kan se olika
på saker och ting. Beträffande gränsstrider mellan Tanzania och
Uganda, säger Fahlström:
Dom skyller på varandra, men vems fel är det? Vad är egentligen sanning?
Vi här på Barnjournalen vi vet inte, och därför har vi gjort så att vi har ringt
upp Per Lindström som är ambassadråd på svenska ambassaden i Dar-es-
Salaam, som är Tanzanias huvudstad, för att höra hur det verkligen ligger
till […] Jo, Per, här i Sverige är vi väldigt förvirrade, vi vet inte riktigt vad
som pågår i det här kriget vid gränsen mellan Uganda och Tanzania. Per,
vad är det egentligen som händer: vem anfaller vem?”
[Ambassadrådet ger en beskrivning av läget, varpå denna ordväxling
utspelar sig:]
217