Svensk television - en mediehistoria

Begriplig omvärld men farlig närmiljö – eller tvärtom?
I Barnjournalen gavs tack vare ankaret och utrikeskommentatorn en rätt
trygg eller i vart fall begriplig och hoppfull bild av den stora vida världen.
Detta tvärt emot den osäkra, problemfyllda och farliga omvärld
som Bourne fann i Newsround. 25 Däremot varnades det i BJ för en mängd
faror i den lilla, nära världen som på 1970-talet tydligen inte minst var
full av skaderisker för barn som utövade till exempel skateboard, cyklade
eller gick i Luciatåg, medan Bourne i den brittiska motsvarigheten
tvärtom iakttog en hoppingivande, säker och mer mot det personliga
livet inriktad inhemsk värld. Är då detta att beklaga? Inte speciellt, ty
BJ lyfte trots allt fram sådant som barnen själva faktiskt kunde göra något
åt eller akta sig för i närmiljön, vilket torde ha stärkt deras känsla
av kompetens, medan vuxenvärlden tycktes kunna ta hand om de stora
frågorna, eller talade lugnande om att förnuftiga vuxna nog skulle fixa
dessa problem och visade hur även barnen kunde göra en insats.
Trots att Lilla Aktuellts mål anges vara att få barn att känna sig trygga
i sitt nyhetstittande och kunna förstå vad som händer i Sverige och
världen, utan att bli skrämda av det, måste det tv-tittande barnet exempelvis
undra hur ett krig egentligen tar slut även när ett längre inslag
om kriget i Irak, där frågan ställs hur länge soldaterna ska vara
kvar, avslutas så här: ”Så när kommer kriget i Irak att vara slut? Ja, det
verkar fortfarande ingen riktigt veta”. 26 Andra gånger tycks tal och bilder
motsäga varandra i Lilla Aktuellt, till exempel i ett inslag om Nordkoreas
kärnvapen våren 2007. 27 Klargörande (om än något förenklande)
undantag finns emellertid – exempelvis ett inslag om Burma där
en kvinnlig reporter hörs säga: ”Burma är en diktatur där militären tagit
över makten utan att ha röstats fram av folket. Dom håller stenhård
koll på vad folk gör, om någon vågar säga emot så kan man hamna i
fängelse eller ännu värre: man kan bli dödad”. 28
Vilka röster får då göra sig hörda? Barn/elever är den kategori som
oftast får yttra sig i intervjuer, särskilt i Lilla (i 60 procent av inslagen,
mot cirka 35 procent för BJ). Därefter kommer psykologer/kuratorer,
läkare och representanter för olika myndigheter. Intressantare är emellertid
om vad och hur dessa barn tillåts göra sin röst hörd. I Lilla är det
ofta för att illustrera en vuxens rapport eller statistik, men detta är inte
heller ovanligt i BJ. I Lilla får barn framför allt uttala sig om sin skolmiljö,
i BJ även i större frågor som krig och fred. Barns synpunkter är
enligt BJ:s Fahlström lika mycket (eller mer) värda som experters: ”Ja,
det föreslår den här skolöverläkaren... Vi i Barnjournalen är ännu mer
198