Svensk television - en mediehistoria

nans i programmet, i synnerhet då han instruerar skådespelarna, och då
han talar om sina metoder som personinstruktör, samt hans ambition
att till varje pris nå ut med klassikerna till folket, om det så ska till strategier
som att till exempel låta anställa populära skådespelare från revyteatern.
Nilssons insikt om Widerbergs ansträngningar att framstå som
folklig och osofistikerad kan samtidigt inte särskiljas från den officiella
bilden av Widerberg, som var präglad av föreställningar om utmärkande
egenskaper som auterurskap, genialitet, autenticitet och originalitet.
Jag ska i denna text diskutera vad jag uppfattar som en under 1980talet
offentligt konstruerad föreställning om tv-auteuren Widerberg,
där framför allt hans arbete med skådespelarna och hans ambition att
göra ”finkultur” begriplig för folket står i centrum. Jag kommer att
diskutera hur denna konstruktion har fungerat inom fält som rör reklam,
kritik, estetik och historik. Med reklam menar jag den medielansering
av Widerbergs pjäs som skedde i press och tv. Med kritik syftar
jag helt enkelt på tidningarnas recensioner av Widerbergs verk. Estetik
avser mediernas (och Widerbergs eget) fokus på Widerbergs
konstnärliga arbetssätt, framför allt på den så kallade ”widerbergska
metoden” 4 . Med historik avses en specifik period inom svensk public
service-tv:s teaterhistoria, nämligen 1980-talet. Och i samband med
detta är det relevant att ställa frågan om vilken plats Widerberg hade i
den kulturpolitiska kontexten: Hur har Widerbergs persona fungerat
i lanseringen och receptionen av en av hans tv-pjäser?
Redan här bör det nämnas att det finns vissa källkritiska svårigheter
med att skriva om Widerbergs verk, då mycket av det som sagts
och skrivits av andra om ämnet mer eller mindre har haft Widerberg
själv som källa. I recensioner, dokumentärer, tv-inslag och böcker finner
man ofta traderade eller associerande yttranden som härrör från
texter och uttalanden som Widerberg själv har gjort. Möjligen har
man också påverkats av Widerbergs ord då man tolkat eller kommenterat
hans verk i media: Lite sökt kan man kanske säga att en cirkulär
tolkningssituation uppstått där Widerberg analyserats med hjälp av
Widerberg. På samma sätt som man kan diskutera en skådespelares relation
till begreppet persona, så menar jag att det är möjligt att också
se Widerberg i förhållande till begreppet. Personabegreppet skulle i
detta fall innebära att man ser den officiella regissören Widerberg som
en föreställd konstruktion baserad dels på den verkliga fysiska personen,
men även på den roll han hade i medierna samt hur medierna förhöll
sig till honom. Det förutsätter också att man betraktar Widerbergs
figurerande i medierna med tonvikt på just roll, det vill säga att
224