Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ie är intressant då d<strong>en</strong> ju också kan ses som ett samlat angrepp på <strong>en</strong><br />
nationell off<strong>en</strong>tlig (högstämd) filmkultur. Programmet beskriver hur<br />
<strong>en</strong> reklambyrå med namnet Killinggänget driver <strong>en</strong> landsomfattande<br />
mobbingkampanj mot Gunnar Rehlin (som också medverkar personlig<strong>en</strong><br />
i film<strong>en</strong>). Kampanj<strong>en</strong> utgår främst från Rehlins påstådda tråkighet,<br />
vilk<strong>en</strong> torgförs g<strong>en</strong>om affischer och reklamfilmer. Film<strong>en</strong> om<br />
Rehlin kan – offrets påstådda själlöshet till trots – ses som <strong>en</strong> intäkt<br />
för att Filmkrönikan i sekelslutet fortfarande var ett tv-program med<br />
sådan självklar publik dignitet att dess programledare på ett lika självklart<br />
sätt kunde apostroferas och parodieras i ett underhållningsprogram.<br />
Samtidigt kan man – i och med Killinggängets c<strong>en</strong>trala ställning<br />
nationellt i <strong>en</strong> ung ironisk nittiotalskultur, och med hänvisning till<br />
d<strong>en</strong> parodierande ton<strong>en</strong> – kanske också dra slutsats<strong>en</strong> att Filmkrönikan<br />
(och Rehlin, som nylig<strong>en</strong> hade avgått som programledare) inte repres<strong>en</strong>terade<br />
de mest aktuella strömningarna i samtid<strong>en</strong>. Där Nils Petter<br />
Sundgr<strong>en</strong> inom Filmkrönikans ram <strong>en</strong> gång kunde följa tätt i spår<strong>en</strong><br />
från såväl ungdomsrevolt som omvälvande samtidskultur, befann sig<br />
programmet nu långt från såväl parnass<strong>en</strong>s och politik<strong>en</strong>s som populärkultur<strong>en</strong>s<br />
front.<br />
Efter ett antal tillfälliga programledare och medrec<strong>en</strong>s<strong>en</strong>ter under<br />
år<strong>en</strong> 1998 till 2002 (John Carlsson, Fredrik Sahlin, Sara Kadefors, Jannike<br />
Åhlund, Hel<strong>en</strong>a von Zweigbergk, Sara W<strong>en</strong>nerblom med flera) fick<br />
också programmet 2003 <strong>en</strong> radikalt ny typ av programledare i och med<br />
Orvar Säfström. Säfström hade inte samma upp<strong>en</strong>bara hemhörighet i<br />
d<strong>en</strong> off<strong>en</strong>tliga kulturkritiska sfär<strong>en</strong> som de flesta av hans företrädare hade<br />
haft. Säfström hade varit programledare för kanal<strong>en</strong> ZTV:s motsvarighet<br />
till Filmkrönikan. Med bakgrund som bland annat sångare i deathmetalbandet<br />
Entombed – <strong>en</strong> merit som fläckvis avspeglades i hans yviga<br />
frisyr och svarta klädsel – avvek han redan med sin visuella image på ett<br />
frapperande sätt från föregångare som Rehlin, Sundgr<strong>en</strong> eller Oldin. I<br />
sitt förhållningssätt till filmmediet var Säfström också annorlunda. Nu<br />
fick programmet <strong>en</strong> frontfigur som i högre grad repres<strong>en</strong>terade fankultur<br />
än gammal hederlig europeisk konstfilmstradition. Specialinslag och<br />
tematiseringar handlade inte längre om filmpolitik eller om udda länders<br />
filmkulturer. Om alternativ till d<strong>en</strong> breda mainstreamfilm<strong>en</strong> under<br />
år<strong>en</strong> runt 1970 definieras politiskt som vänsterradikala motvikter till <strong>en</strong><br />
hegemonisk borgerlighet, id<strong>en</strong>tifieras motstånd i det begynnande tjugohundratalet<br />
snarare med subkulturell populärkultur. De korta temainslag<br />
som flankerar d<strong>en</strong> rec<strong>en</strong>sionsverksamhet som kommit att dominera<br />
programmet handlar nu om ämn<strong>en</strong> som asiatisk kampsportsfilm<br />
122
Change language