Svensk television - en mediehistoria

skådespelerskan Doreen Denning i rollen som åtalad journalist lyftes
fram med stora bilder i förhandsreportage och pressbevakning. 61
Uppenbarligen ville man lämna det anonyma och vardagsnära som
präglat flertalet av de tidigare rättegångarna. Press- och tittarengagemanget
tycktes vara lägre, men tidningsrapporteringen hölls fortfarande
delvis i samma refererande nyhetsform.
1966 gjordes ett nytt försök med ett fall uppdelat i tre sändningar,
och åter drogs temat åt det mera dramatiska hållet. En make åtalades
för mordförsök, efter ett äktenskapsbråk där hustrun ramlat ut från ett
fönster. Precis som tre år tidigare betonades i den officiella förhandsrapporteringen
snarare det spektakulära på bekostnad av det allmängiltiga
och vardagliga. ”Ville han mörda henne?” 62 frågades det i Röster
i Radio-TV:s förhandsreportage.
En nyhet var att programmen numera bandades i förväg, vilket gav
möjlighet till efterredigering och därmed gick det också att undvika
den kritik som riktades mot programmen för att dra över tiden. Noteras
kan också att de juridiska programmen i radio samtidigt blev
mer faktabetonade i sin uppläggning, något som förmodligen hade
att göra med rättegångsformens framgångar som publikanpassade tvprogram.
63 En tendens i mottagandet från 1963, som förstärktes här,
var att tidningarna numera behandlade programmen mindre nyhetsbetonat.
De juridiska frågeställningarna kom mera i skymundan och
det blev en större fokus på hur rättsfallet fungerade som verklighetsbaserat
tv-drama, något som kan exemplifieras med en tv-recension
i Svenska Dagbladet: ”Både domare, åklagare och offentlig försvarare
agerade exakt så som de skall göra i brottsmål. […] TV-rättegången
var utmärkt filmad. Det förekom inget ’trolleri’ med kamerorna”. 64
1969 kom nästa omgång, vilket också blev något av en nystart. Att
serien döpts till Ett fall för envar antyder att man åter ville betona det
vardagliga. Karin Falck stod bakom serien, som i fyra separata rättegångar
tog upp ämnen som misshandel, checkförfalskning, vårdslöshet
i trafik och narkotikalangning – möjligen inte så spektakulärt i
slutet av 1960-talet, utan snarare ett aktuellt tema i ungdomsrevoltens
epok. Man tycks numera ha utgått ifrån att tittarnas intresse för ett enskilt
fall inte skulle kunna hållas uppe flera kvällar i sträck, varför de
fyra rättsfallen presenterades i fyra olika 90-minutersavsnitt där varje
sändning utgjorde ett avslutat mål. I linje med den tidigare offentliga
bevakningen fortsatte pressens perspektiv att förskjutas; det var
nu alltmer distanserat, med betoning på olika experter som uttalade
sig om trovärdigheten och eventuellt liknande fall i levande livet, med
76