Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

De mätbara årsringarna i furustocken tillhör tiden 1339-1458. Det går att uppskatta att
trädet började växa ungefär 1200-1300. Dess totala ålder blev, innan det fälldes, ungefär 250-
300 år, om tillväxten av årsringarna var lika stor under trädets hela livstid. Det skulle således
ha fällts ungefär 1500-1600. Kanske var det de första finnarna, som yxade ut båten, då de
byggde sina torp 1608. Kanske fann de en båt , som var någon generation gammal, liggande i
kanten av Kroktjärn, när de gick runt sjön första gången.
Furan var framemot 1550 ett rakt och ståtligt träd, som hade vuxit jämt utan synliga
störningar av skogsbränder eller svedjebränder, av stormfällning eller kalhuggning. Det var ett
gott, ännu växande träd, som valdes till stockbåten. Bokhållare Bengt Persson på Hinshyttan
kunde ha pekat på stockbåten på 1670-talet och sagt: ”Se där, sådana träd fanns i skogen, innan
finnarna kom hit och började bränna på min salig mors tid.”
Frågan är emellertid, om furan var ett ovanligt träd i trakten av Väderbacken. Barrskogar
brukar, om de lämnas i fred av brandbevakningen och brandkåren, brinna med ungefär
40-50 års mellanrum. Gamla träd utan spår av skogsbränder i årsringarna var nog inte vanliga
(Oldhammar 1994:260-263).
6.2. Storsvedjande och täkter på Väderbacken
Då Gustav II Adolf reste i Dalarna 1613 undertecknade han en rad nedsättningsbrev för finska
torpare. De fyra finnarna på Väderbacken fick sitt brev i Garpenberg den 18 oktober.
Brevets innehåll består till största delen av standardiserade formuleringar, som emellertid kan
antyda något om hur torpen fungerade på 1610-talet (Waaranen 1874:207):
Anno 1608 hafue the begutt rödia och vptage sigh hwardere ett Torpeställe i Huseby
Sochn oppå Cronones skogh och egendom, [...] måge obehindratt och oqwalde,
erfuinge effter Erfuinge, niutha och beholla medh all dess lägenheetter i Skogh,
marck, Fiske och Fiskewatn, när by och fierran, inthet vndantagandes, som the sielfue
här till fijckt och faritt hafue eller här effter vprödia kunne.
Brevet antyder att torpen röjdes i ditintills obrukad skog. Det antyder också med en i likartade
brev ständigt återkommande formulering, hur torpen hade en varierad ekonomisk försörjning
utifrån olika resurser i den skog som omgav torpen.
Mera specificerad är en passage om en omtvistad äng. Den antyder något om hur de
finska torpens röjningar kunde vara belägna (Waaranen 1874:207):
[...] een Bergzman Johan Persson benemdt, will tilfoge dhem hinder oppå een Engh,
som the hafue vprödt af Khärr och Måsa sigh till gode, och ähr boendes thwå miljor
der ifrån; [...]
101