Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Svartviken och figurerar i berättel<strong>se</strong>n om <strong>den</strong> byns människor i kapitel 4.2. Karin<br />
Andersdotters levnadshistoria, såsom jag återgett <strong>den</strong> här, är problematisk, eftersom kusingifte<br />
var både förbjudet och straffbart på 1600-talet.<br />
Sara Henriksdotter var också gift två gånger. Den förste mannen, Per Persson (d. ca<br />
1685) var från Falun. Sara Henriksdotter gifte om sig med Hans Mattsson från Ryggen. De<br />
båda fick dottern Anna (1688-1763), som först gifte sig med soldaten Tjäder, som dog i<br />
Ryssland ungefär 1714, och <strong>se</strong>dan med korpralen Björnunge, som levde till 1751. Han hade då<br />
fått <strong>se</strong> sonen Johan (1729-1790) bli 21 år gammal men ännu inte gift. Det blev han med ti<strong>den</strong><br />
med Anna Johansdotter (1724-1797) från Dyviken. Det parets två döttrar, Anna (1754-1816)<br />
och Maria (1759-1786), var <strong>den</strong> sjätte generationen finnättlingar på Väderbacken.<br />
Anna Jansdotter gifte sig med soldaten Mygg (1748-ca 1789) från Nordviken i Husby<br />
socken, som dog i Finland i Gustav III:s ryska krig. Deras sondotter och enda barnbarn, Stina<br />
(f. 1810), flyttade 1830 till Långshyttan. Hon var <strong>den</strong> sista ättlingen till Lars Henriksson finne<br />
på Väderbacken. Maria Jansdotter, som var gift med Jan Sigfridsson (1744-1827) från<br />
Skinnskatteberg i Västmanland, dog nämligen året efter det att hon hade fött en dotter,<br />
Margareta (1785-1827). Margareta Jansdotter dog barnlös tre år innan kusinbarnet Stina lämnade<br />
Väderbacken. Byn blev därmed inte öde, men de sista finnättlingarna var borta.<br />
4.4. Försvenskningen<br />
Ett mått på de inflyttade finnarnas försvenskning är deras användning av svenskt och finskt<br />
språk i olika sammanhang.<br />
Prästerna i Svärdsjö förde omfattande kyrkböcker. Vid dödsfall skrev de gärna korta<br />
levnadsbeskrivningar. På det vi<strong>se</strong>t är en av 1600-talets finnar i Husby lite mera känd som människa<br />
än de flesta andra, även om hon levde större delen av sitt liv i Båtpers i Svartnäs finnmark,<br />
där hon dog 1753 och fick följande eftermäle (Almegård 1993:291-292):<br />
Daniel Nils’ änkia Karin Hindersdotter från Svartnäs, var född i Husby A:o 1659 af<br />
finska föräldrar. Sedan fadern blef död flyttade hon i sitt 12 åhr med modern till<br />
Svartnäs, tiente i 3 åhr i Ofvansiö och på sit 16 åhr gift, med sin man sammanlefde i<br />
29 åhr, aflat 1 son och 2 döttrar, varit äncka i 49 år.<br />
Såsom hon i barndomen intet blifvit tillhållen att tala svänska tungomålet, så<br />
hade presterskapet svårt att underrätta henne i christendoms stückena, i hwilka hon<br />
ock hade litet eller intet begrep.<br />
Men har dock intet annat hört än att hon lefwat såsom hon bort och kunnat uti<br />
sin enfaldighet, haft merendels god hälsa, men i sidsta 3 åhren av ålderdoms brecklighet<br />
ej stort förmått och <strong>se</strong>dan helgamässoti<strong>den</strong> mäst legat til sängs, tills hon mätt<br />
af ålder fick lemna <strong>den</strong>na jämmerdalen, 94 åhr.<br />
49