Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
lig administratör och jurist. Om inget annat fick han god träning i proces<strong>se</strong>r på Hinshyttan.<br />
Hans viktigaste process var emellertid ingalunda <strong>den</strong> mot finntorparna på Väderbacken.<br />
Han ägnade 20-30 år åt att med hygglig framgång intrigera och processa bort sin äldre<br />
bror Johan från bruket och familjeegendomarna (Tigerstedt 1957:412-413). Det är anmärkningsvärt<br />
att torparna på Väderbacken vågade och lyckades sätta sig upp mot så formidabla män<br />
som Peder Larsson och Bengt Persson. Kanske är det trots allt ett gott betyg åt <strong>den</strong> tidigmoderna<br />
statens rättssystem.<br />
Ärendet låg några år i <strong>den</strong> kungliga byråkratin. Man hade ju också att reorgani<strong>se</strong>ra<br />
statsförvaltningen, reda ut statsfinan<strong>se</strong>rna och sätta igång en del fälttåg. Det utgick dock ett<br />
påbud från det kungliga kansliet till landshövdingen att <strong>den</strong>ne skulle meddela Bengt Persson<br />
att finnarna tills vidare skulle få sitta på sina torp, tills kansliet hade haft tid att bilda sig en<br />
uppfattning om saker och ting. Denna gången var det Bengt Persson som hotades med ”straff<br />
och onåde” (Tigerstedt 1957:410).<br />
Slutligen verkställdes en kartläggning av Hinshyttan, Väderbacken och de kringliggande<br />
skogarna 1678, och äntligen kunde auktoritativa domar utfärdas. Henrik Larsson och<br />
hans söner ålades att betala sina skatter, utmätning verkställdes och svedjandet begränsades.<br />
Finntorparna fick emellertid behålla sina torp. Först på 1800-talet såldes de till Klosters bruk,<br />
som tidigare hade övertagit Hinshyttan.<br />
Måhända blev Bengt Persson besviken över utgången av <strong>den</strong> två generationer långa<br />
konflikten. Finntorparna kunde varken vräkas eller göras till arrendatorer. Det <strong>se</strong>nare hade<br />
inneburit ett betydligt djupare inordnande i bruk<strong>se</strong>konomin med större nytta för bruket än bara<br />
betalandet av de fastställda skatterna. Av räkenskapsböckerna framgår hur de <strong>svenska</strong> landbönderna<br />
på Väderbacken gjorde flera dagsverken vid olika tider på året än finntorparna, och<br />
hur de var mera beroende av varor ur brukets magasin.<br />
På 1690-talet dog både Henrik Larsson och Bengt Persson. Gemyterna la sig, men<br />
efterdyningarna av de problematiska bruksrätts- och ägareförhållan<strong>den</strong>a tidigt på 1600-talet<br />
kom att aktuali<strong>se</strong>ras igen så <strong>se</strong>nt som omkring 1730, då en son till <strong>den</strong> yngste av Henrik<br />
Larssons söner gjorde anspråk på ett torp, som han hävdade att hans far Lars Henriksson hade<br />
haft när han flyttade till Ålängsvallen. Saken rann ut i san<strong>den</strong>.<br />
Ungefär så kan konflikten återberättas med hjälp av de av offentliga myndigheter<br />
nedtecknade protokollen, besluten och domarna. Ur brukets synvinkel avsåg konfliken<br />
ekonomiska intres<strong>se</strong>n. Flaskhalsarna i en bruk<strong>se</strong>konomi var träkolen och arbetskraften.<br />
Bådadera kunde säkras, om kolartorpare kunde knytas till bruket. För Hinshyttans bruk var det<br />
således av vikt, att finntorparna kolade och att de körde sin kol till Hinshyttan och ingen<br />
annanstans. Det var just det <strong>se</strong>nare som Herik Larsson och hans söner inte gjorde. Bruket<br />
önskade sålunda få kontroll över torparnas fria säljande av kol till, gissningsvis, högstbjudande.<br />
Saken blev inte bättre av att bruksledningen ansåg, att kolve<strong>den</strong> kom från dess egna<br />
skogar.<br />
Träkol var bristvara på 1600-talet. Det var viktigt att långsiktigt säkerställa leveran-<br />
152
Change language