Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Den tredje generationen inflyttade skogsfinnar framstår som <strong>svenska</strong>r. De bodde inte<br />
längre i en finnmark, och de hade inte längre någon finnfogde. Så <strong>se</strong>r det ut i <strong>maktstaten</strong>s<br />
byråkrati. Frågan är, hur <strong>den</strong> dagliga samlevna<strong>den</strong> med de närmaste grannarna och med folk<br />
på bruket fungerade, och hur folk på andra mera avlägsna plat<strong>se</strong>r, som de hade att besöka, såg<br />
på dem. Och självfallet, hur såg de på sig själva?<br />
Handlingarna, som bokhållaren Bengt Persson på Hinshyttan, nogsamt sparade i<br />
anknytning till proces<strong>se</strong>n mot torparna på Väderbacken, visar hur finnarna i andra och tredje<br />
generationen umgicks med grannarna, som de gjorde dagsverken tillsamman med, hur de färdades<br />
flera mil runt omkring för att sälja och leverera kol, och hur de uppträdde inför domstolar<br />
och överhetspersoner. De var förvisso svensktalande och rörde sig som fiskar i vattnet i<br />
det <strong>svenska</strong> samhället. Detta gäller männen, som på detta sättet är synliga efter ungefär 1670.<br />
Kvinnorna är helt osynliga annat än i prästernas listor över giftermål och nyfödda.<br />
Huruvida de skogsfinska familjerna i tredje generationen också talade finska är obekant,<br />
liksom i vilken utsträckning de hade talesätt och traditioner som inte var desamma som<br />
deras <strong>svenska</strong> grannars. När de slutade att tänka i de finska namnens landskap är okänt.<br />
Konflikten mellan de inflyttade skogsfinnarna och förvaltarna på Hinshyttans bruk<br />
lyfte fram det förhållandet att brukarna av torpen på Väderbacken hade två olika bakgrunder:<br />
några var yngre släktingar till inflyttade finnar, medan andra var mer eller mindre placerade på<br />
sina torp som arrendatorer under bruket. De <strong>se</strong>nare var <strong>svenska</strong>r. Konflikten synes ha medvetandegjort<br />
förhållandet hos torparna på Väderbacken. De figurerar i de bevarade handlingarna<br />
som två olika etiketterade grupper. ”Väderbacksfinnarna” blev ett begrepp.<br />
Konflikten mellan torparna på Väderbacken och bokhållaren på Hinshyttan kulminerade<br />
på 1670-talet. Situationen var då motsägel<strong>se</strong>full. Samtidigt som tredje generationens<br />
skogsfinnar ger intryck av att vara integrerade <strong>svenska</strong>r, så etiketterades de ”finnar” som grupp<br />
mera uppenbart än på åtskilliga decennier. En intressant fråga, som det inte finns underlag att<br />
diskutera, är om torparna på Väderbacken omkring 1670 började <strong>se</strong> sig själva som mera uttalat<br />
finnar än tidigare genom de motsättningsförhållan<strong>den</strong> som konflikten skapade. Blev etniska<br />
markörer för finskt och svenskt betonade? Kom synen på landskapet runt Väderbacken att<br />
förändras? Kom det att uppfattas som ett finskt landskap?<br />
Det kan anmärkas att något skeende motsvarande det kring Väderbacken inte är bekant<br />
med av<strong>se</strong>ende på Svartviken. Inga bevarande handlingar antyder några konflikter mellan finnarna<br />
vid Svartviken och de <strong>svenska</strong> bönder som innehade fäbodarna utefter samma sjöstrand.<br />
Källorna sorlar inte.<br />
8.2. Etnicitet i förändring<br />
Under loppet av tre generationer, som täcker större delen av 1600-talet, blev de inflyttade<br />
skogsfinnarna i Stora Skedvi och Husby, så långt som det går att förstå de skrifthistoriska käl-<br />
164
Change language