Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

och världsvan vandrare, såg landskapet utifrån. De som bodde och arbetade i landskapet såg
det innifrån. För dem var landskapet minnen, erfarenhet och upplevelser. De hade var och en
sitt landskap (Welinder 1992b:44-51).
Det fanns ett svenskt och ett skogsfinskt erfarenhetslandskap. Kartor och arkivuppteckningar
innehåller otaliga namn på platser som visar hur de svensktalande berättade om och
orienterade sig i landskapet. Berg, sjöar, bäckar, stenar, stigar, myrar, ängar, vägkrökar,
grindar, fall och kolbottnar och allt annat hade namn (Welinder 1992b:45-48). Namnen skapade
ett för de namnkunniga gemensamt landskap. De kunde tala om och referera till samma
platser så länge platserna ingick i de samtalandes gemensamma associationssfär.
De finsktalande hade andra namn på samma platser som de svensktalande. Gissningsvis
var skogarna i de norra delarna av Stora Skedvi och Husby på 1600-talet fulla av finska
namn (Wedin 1999), varav endast det enstaka och förvanskade ”Rappikorna” finns kvar i
dag (fig. 15). Gissningsvis hade de finsktalande också namn på platser som gav dem andra
associationer än de svensktalande, kanske på platser som de svensktalande saknade namn för.
De namngav omgivningen med sina egna torp och sina egna liv, och berättelserna om andra
finsktalandes liv, i centrum.
Landskapet, som såg ut som alla andra landskap, innehöll egentligen två landskap. De
båda landskapen såg likadana ut men var ändå två, ett landskap som tänktes på finska och ett
landskap som tänktes på svenska. Rimligtvis såg de båda tankelandskapen ganska olika ut i
början på 1600-talet. Då inflyttade skogsfinnar och svenskar bott nära varandra i några generationer
blev de två landskapen ett och detsamma. Det vill säga att kvinnors och mäns landskap,
barns och gamlas landskap, torpares och bruksförvaltares landskap var inbördes mera olika än
de tidigare finska och svenska landskapen. Naturligtvis hade de två landskapen heller aldrig
varit bara två landskap. Det skulle vara intressant att se vilka tankelandskap som liknade
varandra mest några decennier in på 1600-talet av en skogsfinsk torparhustrus, en svensk soldathustrus
och bokhållarens på Hinshyttan.
162