Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ade långt efter husbehofsbränningens afskaffande lönnbränneriet här i bergen, och<br />
finnen, långt aflägsnad från länsmannens argusögon, sökte i <strong>den</strong> förrädiska drycken<br />
en flyktig törst och svalt <strong>se</strong>dan med tålamod.<br />
Folkglesheten, ensamheten, isoleringen och det arbetsamma livet i finnskogarna präglade dess<br />
folk och livsmönster (1911:168, 211):<br />
Anders, som nu hunnit sitt tjugonde år, hade växt upp till en axelbred och kraftfull<br />
yngling. Som finnskogens män i allmänhet såg han äldre ut än han var, och kom sig<br />
nog detta af försakel<strong>se</strong>rna och <strong>den</strong> <strong>se</strong>ga kampen för tillvaron. Skog<strong>se</strong>nsamheten<br />
hade väl ock bidragit därtill.<br />
Mången mörk gärning, aldrig af lagen beifrad, har här i skog<strong>se</strong>nsamheten timat.<br />
Därom vittna många kringvandrande, dystra sägner, hvilka bevarats ända till våra<br />
dagar.<br />
Mot det hårda i livet kontrasterade emellertid glädjen i sommaren och skör<strong>den</strong> (1911:208,<br />
175):<br />
Man var inne i andti<strong>den</strong>. Den pågår i finnskogen stundom under hela augusti<br />
månad. På de stora, gräsrika ”kölgarne” mellan bergen stodo de långsträckta<br />
höhässjorna, hvilka, af<strong>se</strong>dda att stå kvar till vintern, upptill voro täckta med ett lager<br />
af grankvistar. Här och hvar i li<strong>den</strong> såg man ock hela hässjor af löfkärfvar hvilka till<br />
hvintern voro af<strong>se</strong>dda för ”småkritren”. Vackert mognade nu rågen på svedjefallen,<br />
och äfven kornet började gulna vid de små torpen, invid hvilka i soliga dagar<br />
småpojkarna, långhåriga och okammade, tumlade om i mullen.<br />
Man var nu framme vid det stora svedjefallet och raskt grep man sig an med arbetet,<br />
som i all synnerhet fordrade mjuka ryggar, enär skärans skaft var ganska kort. Snart<br />
steg ock solen högre, och i samma mån som hon vandrade upp på <strong>den</strong> molnfria<br />
himmelen, blefvo de härdiga finnarnes anleten allt svettigare. Katri och hennes<br />
hjälpredor, ett par unga flickor, hade ock ett styft arbete med att binda kärfvar af<br />
<strong>den</strong> mejade rågen. Men de <strong>se</strong>nare arbetade både syn- och hörbarligen med ungdomens<br />
glädje och snart hörde man från <strong>den</strong> raska trion en vacker folkvisa ljuda,<br />
och <strong>den</strong> visan talte om ”kärestan och lyckan stor i litet bo”.<br />
Det är en berättel<strong>se</strong>, som slutar lyckligt, även om en hel del förvecklingar ägde rum mellan det<br />
lyckliga slutet och <strong>den</strong> hoppfulla upptakten (1911:171):<br />
21
Change language