Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
av 1600-talet. Det fanns ett allmänt tankegods som kom till användning i konflikten om torpen<br />
på Väderbacken.<br />
Man kan fråga sig varför 1600-talets <strong>svenska</strong> maktstat inte energiskt strävade efter att<br />
för<strong>svenska</strong> finnarna i varken Finland eller finnmarkerna i <strong>den</strong> västra rikshalvan, såsom man<br />
med hygglig framgång gjorde i till exempel Skåneland från 1670-talet eller ungefär samtidigt<br />
i Jämtland (Jacobsson 1991). Den vetenskaplig-filosofiska bakgrun<strong>den</strong> var att finnarna inte<br />
gick att för<strong>svenska</strong>. De tillhörde en helt annat stam bland Noaks söner och sonsöner. Saken var<br />
ohjälplig (Nordin 2000). Mera pragmatiskt handlade det om förvaltningstradition och om<br />
skåningarnas annorlunda relation till människor bortom en ny riksgräns jämförd med finnarnas<br />
urgamla ställning inom riket.<br />
Under första halvan av 1600-talet förekom det sålunda att man tillsatte präster för finnmarkerna,<br />
som kunde både <strong>svenska</strong> och finska och som allt efter behov använde båda språken.<br />
Också nämndemännen i tingsrätterna för finnmarkerna kunde avsiktligen ut<strong>se</strong>s bland både<br />
svensktalande och finsktalande bönder (P. Jonsson 1991:6-7). Tillståndet kan betecknas som<br />
en språklig tolerans (Tarkiainen 1990:345-346). Finnarna hade ett gott an<strong>se</strong>ende i överhetens<br />
ögon, vilket 1638 uttrycktes av Per Brahe, generalguvernör i Finland, om de som flyttade över<br />
Bottenhavet (Tarkiainen 1990:348):<br />
När <strong>den</strong>na nation annorstädes och till Sverige kommer, arbetar en så mycket som tre<br />
andra, och äro snälle om sig både i ett och annat bruk<br />
Detta förändrades från mitten av århundradet, och 1682 utgick ett kungligt brev som rakt på<br />
sak förklarade, att de skogsfinnar som inte ville lära sig <strong>svenska</strong> (P. Jonsson 1991:8):<br />
sig tädan och till Finland, tädan de komne äro, måge förfoga<br />
Också i Svartviken bodde finnarna nära <strong>svenska</strong>r. Deras torp låg i hägnadslag med <strong>svenska</strong><br />
bönders fäbodar. Inga som helst tvister mellan finnarna och bönerna är emellertid kända.<br />
Upptagandet av torpen omkring 1615-1620 måtte ha gått till i god sämja. En tanke är att<br />
finnarna helt enkelt köpte torpplat<strong>se</strong>rna av bönderna. De oklarheter om bruks- och äganderätt<br />
till torpen, som trots allt avhandlades vid tinget, bottnade i tvister finnarna sin<strong>se</strong>mellan.<br />
Bröderna Lars och Olof Henriksson stod inför tinget i Stora Skedvi 1628 angående en<br />
tvist lokali<strong>se</strong>rad till Svartviken. Orsaken är inte känd. Det får bli en gissning att saken gällde<br />
Lars Henrikssons torp i Svartviken, där han ju själv inte bodde. Olof Henriksson är för övrigt<br />
inte känd från någon annan källa.<br />
Efter Lars Henrikssons död önskade arvtagaren ”Lars på Wäderbacken”, som är finnefog<strong>den</strong><br />
Lars Larsson, sälja torpet. I det bodde emellertid ”hustru Anna i Swartwijken”.<br />
Saken drogs inför tinget i Vika 1652. Anna var vid <strong>den</strong> aktuella ti<strong>den</strong> änka efter en i övrigt<br />
okänd man, som hade brukat Lars Henrikssons torp.<br />
158
Change language