Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Svartviken. I övrigt är inget bekant om denna familjen eller vart barnen tog vägen.
Platsuppgifterna i prästens födelsebok betyder inte med nödvändighet att familjen bodde i
Svartviken. De knappa årtalen säger att paret inte blev en lagvigd familj förrän efter det andra
barnets födelse, kanske när det tredje var på väg. En intressant gissning är att äldste och ende
kände sonen Per namngavs efter farfar, som i så fall skulle ha haft det svenska namnet Per i
Finland. Simon Persson skulle då likaså ha hetat Simon Persson redan i Finland, ifall det var
därifrån han kom till Stora Skedvi socken omkring 1620.
Det är svårt att säga, om känslan av att kunskapen om 1600-talets individer är häpnadsväckande
stor övervägar över känslan av att bra lite är veterligt om dem.
Anna Simonsdotter (ca 1634-1661) och Britta Simonsdotter (belagd 1670) var av
fadersnamnet att döma döttrar till Simon finne. Anna Simonsdotter gifte sig 1660 med Mats
Simonsson från Almunge socken i Uppland. De bosatte sig i Svartviken, men redan året därpå
dog Anna Simonsdotter. Att det skedde i barnsäng är bara en gissning. Mats Simonsson saknas
i den för all del ganska ofullständiga kyrkboken för Stora Skedvi socken, som omfattar
tiden 1668-1710. Han flyttade väl tillbaka till Uppland efter hustruns död, eller så flyttade han
någon helt annanstans hän.
Britta Simonsson är bara belagd en enda gång. Hon var dopvittne, då brorsdottern Anna
Eriksdotter döptes 1670. Källornas tystnad antyder att hon var ogift och barnlös, eller att hon
levde utanför det revir som övervakades och upptecknades av sockenprästerna i Stora Skedvi
och grannsocknarna.
I nästa generation, den tredje i Svartviken, fanns bara Johan Olofsson med soldatnamnet
Hwalfisk (f. 1671, d. i krigen 1700-1721). Detta är naturligtvis äldste sonen till Olof
Simonsson. Han gifte sig 1693 med Kerstin Andersdotter från Väderbacken. Hon hade från sitt
första äktenskap med Johan Henriksson i Väderbacken två pojkar, Per (f. 1676) och Erik (f.
1679). Tillsammans med Johan Olofsson Hwalfisk fick hon tre döttrar, Elisabeth (1694-1768),
Kerstin (f. 1697) och Anna (f. 1698). Därefter drog soldaten iväg till Ryssland med Karl XII
och dalregementet. Han kom aldrig tillbaka.
Om hushållens antal, storlek och sammansättning i den andra generationen var oklar,
så är saker och ting desto överskådligare i den tredje generationen. Pojkarna flyttade aldrig
med mamma till Svartviken. De båda yngsta döttrarna dog båda små eller unga, av allt att
döma ogifta och barnlösa. Efter fredsslutet efter det stora nordiska kriget, när soldat Hwalfisk
inte återvände, bodde således i Svartviken endast Kerstin Andersdotter, som då räknades som
änka, och eventuellt någon av hennes döttrar. Änkan uppbar fattigunderstöd från socknen. Det
är hennes öde, som återges som upptakt till boken i kapitel 1.1.
Elisabeth Jansdotter (1695-1768) lämnade Svartviken som ung för att tjäna piga. Hon
gifte sig 1735 med soldaten Daniel Danielsson Pihl (1695-1766) från Svinö i Husby. När hon
återflyttade till Svartviken anges lite olika i olika socknars kyrkböcker. Prästerna hade svårt att
hålla reda på hennes livsföring. Den var nog svåröverskådlig. Elisabeth Jansdotter födde tre döttrar,
Elisabeth (f. 1729), Stina (f. 1732) och Anna (1736-1805). Alla döttrarna är angivna som
45