Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

var värd att markeras. I texten till en skogskarta från 1903 benämndes området ”fäboskog”.
Fäbodriften upphörde rimligtvis liksom eljest i trakten mot slutet av 1800-talet (Hyenstrand
1972:124), men det är inte bekant exakt när. Enligt lagfarterna från 1864 synes fäbodar då ännu
ha varit i bruk på södra sidan av viken. Om den norra sidan sägs inget.
Sammanfattningsvis kan sägas att det under tiden från ungefär 1615-1620 till ungefär
1760-1800 omväxlande har funnits ett eller två torp på norra sidan av Svartviken. Därtill har
det funnits ett växlande antal fäbodar under hela den tiden och vidare fram mot slutet av 1800talet.
Markerna brukades fram till på 1950-talet. Antalet torp och antalet familjer eller hushåll
är inte helt detsamma. Saken återkommer i kapitel 5.4.
5.3. Väderbacken
För Väderbacken saknas geometrisk karta. Den äldsta riktigt förtroendeingivande kartan är
först från 1812, då storskiftesförrättningen inleddes med en kartering. Därefter finns en serie
kartor från resten av 1800-talet. Äldre kartor är sällsynta liksom för Svartviken. En hygglig
karta, ritad på samma sätt som de geometriska kartorna, finns från 1678. Den ritades i samband
med Hinshyttans bruks rättstvist med finnarna på Väderbacken.
Den äldsta kartbilden av Väderbacken finns emellertid på sockenkartorna från 1650talet
(fig. 4). De är flera stycken, som alla förefaller vara inbördes kopior. Kartorna visar alla
samma uppenbart felaktiga, men igenkännliga konturer av Kroktjärn och Kvarnsjön. Torp och
gårdar är markerade med schematiska tecken och siffror. Texten till kartorna har gått förlorad.
På kartorna finns ett tecken för en gård eller ett torp ensamt väster om Kroktjärn, som
på kartan heter ”Gubbe Tjernarne”. Ytterligare tre tecken finns i en klunga längre mot öster,
mellan Kroktjärn och Kvarnsjön, som kallas ”Gubbe Tjärnan”. Att exakt försöka lokalisera
dessa torpen är meningslöst. Antalet fyra är däremot intressant i förhållande till de äldsta mantals-
och skattelängdernas uppräkningar av fyra finnar. Detta behöver inte betyda något annat
än att kartritaren stereotypt har ritat fyra tecken på sin karta, eftersom det borde vara så. Det
kan emellertid försöksvis vara intressant att säga att det fanns fyra torp i Väderbacken under
tiden ungefär 1610-1650.
Kartan från 1678 upprättades i anslutning till tvisterna mellan de finska torparna och
Hinshyttans bruk (fig. 5). Den är ritad i samma stil och detaljeringsgrad, uppenbarligen i
samma kartografiska tradition, som de geometriska kartorna. Den är således samtidigt både
påfallande detaljrik och schematisk. Den bevarade kyrkliga byråkratiska mödans virrvarr av
svåröverskådliga personer saknar således fullständigt motsvarighet på kartan, som visar och
beskriver fyra torp och dessas brukade marker och gärdsgårdar. Det var syftet med kartan, och
det kommer att utnyttjas av mig i kommande kapitel.
72