Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Zon D: 1300/1350 - 1608
Zonens nedre gräns utmärks av att artrikedomen i växtligheten ökar och av att enstaka pollenkorn
av betes- och odlingsgynnade örter blir vanligare, t.ex. svartkämpe (Plantago lanceolata)
och syror (Rumex acetosa-typ).
Tabell 9b. Kroktjärn. Pollendiagrammets innehåll av kulturlandskapsväxter.
Zon
A
A
B
B
B
B
B
C
C
D
D
D
E
Juniperus
2
4
3
4
3
1
1
1
1
1
Gram.
4
3
5
1
3
5
5
2
1
1
2
2
1
Apophyter
5
1
3
8
2
4
7
1
2
2
3
3
1
Antal
örttax.
16
11
18
19
15
15
14
11
11
10
8
7
3
Secale
1
3
1
2
4
2
Juniperus, Gram. (= Gramineae) = procent av summa AP + NAP; Apophyter = antalet pollenkorn
av Chenopodiaceae, Circium-typ, Compositae liguliflorae-typ, Compositae tubuliflorae-typ,
Cruciferae, Epilobium, Leguminosae, Melampyrum, Plantago lanceolata, Pl. major,
Polygonum aviculare, Trifolium pratense-typ, Urtica; Secale, övr. cereal. (=övriga cerealiatyp
(= Avena, Hordeum, Triticum-typ, cerealia-typ)), Plant. lanc. (= Plantago lanceolata),
Plant. maj. (= Plantago major), Chen. (= Chenopodiaceae), Urtica, Rum. acet. (= Rumex
acetosa-typ) = antalet pollenkorn
Det är frestande att föreslå, att de enstaka för ett människoskapat landskap typiska växterna
betyder att betande djur och skogskarlar började finnas inom Kroktjärns pollenuppsamlingsområde
vid mitten av medeltiden, kanske från 1300-talet. De flesta pollenkornen på bottnen
av tjärnen, speciellt örtpollenkornen, bör härröra från ett område med bara några kilometers
radie runt provtagningsplatsen. Saken är inte helt enkel att utreda.
Torpen på Väderbacken anlades inte i helt jungfrueliga tassemarker 1608. Det finns
egentligen heller ingenting i de skrifthistoriska källorna som säger att så skulle ha varit fallet.
Tvärtom antyder kanske Hinshyttans bokhållares berättelse från 1670-talet om hur skogen
116
Övr.
cereal.
1
5
12
10
5
9
4
2
1
Plant.
lanc.
1
1
1
2
1
2
Plant.
major
1
4
1
Chen.
1
1
2
2
Urtica
1
1
1
Rum.
acet.
6
5
19
20
9
20
12
7
1
2
2
2