Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Mitt emellan Hinshyttan och Väderbacken står på en sockenkarta över Husby från
1650-talet helt kort noterat: ”Här boor en hoop medh Finnar”. På platsen har lantmätaren ritat
fyra svarta punkter av det slag som eljest markerar gårdar, torp, fäbodar och annan bebyggelse,
men ingen efterlämnad byråkrati antyder att här skulle ha funnits något som varken de kyrkliga
eller världsliga överheterna i övrigt haft något skäl att intressera sig för. Tanken ligger nära
till hans att det rör sig om inflyttade finnar, som under en begränsad tid har bott på platsen och
arbetat åt Hinshyttans bruk men aldrig har anlagt några torp som på Väderbacken.
Finnarna på Väderbacken tycks däremot ha haft ambitionen att hålla sig undan från
bruket. De processade i ett århundrade om rätten att få vara sig själva, och några av dem flyttade
bort, när brukspatronen började intressera sig för deras torp. De som bodde kvar kom, mer
eller mindre frivilligt, att utbilda en försörjningsekonomi i nära samklang med bruket. Den
ekonomin är gripbar i brukets räkenskaper från några år på 1670- och 80-talen. Den är också
illustrerad på kartan från 1678 och i textbeskrivningen till kartan. Kartritaren och brukets
bokhållare och räkenskapsförare intresserade sig dock bara för hushållen på Väderbacken
såsom skattpliktiga, som kunder i brukets förråd och som kolare. Deras karta, anteckningar och
kolumner med siffror ger således inte en bild av hushållens hela försörjningsekonomi och olika
arbetsuppgifter. Det går emellertid att komma ganska långt genom att pussla samman många
detaljer och läsa frikostigt mellan raderna.
Först kunde det vara lämpligt att se på arbetet, arbetsfördelningen och arbetsåret på ett
småbruk som är bättre känt från sen tid. Myrbo Karin har skildrat året på ett torp under Norns
bruk ett stycke söder om Hedemora på 1920-talet. Det handlar om hennes minnen från den
egna uppväxten i familjen på torpet. Hon var 81 år, då hon berättade 1998 (Dagsverket 1998).
Ett småbruk på 1920-talet var visserligen inte detsamma som ett skogstorp 250 år tidigare, men
det kan framhäva mångsidigheten i arbetet och försörjningen, och inte minst kan det peka på
hur ett hushåll var organiserat på ett sätt som byråkratiska räkenskaper knappast kan fånga.
Myrbo Karin hade mor och far, och två nästan vuxna bröder. Själv gick hon ännu i
skolan under den tid som hennes minnen handlar om. Gården hade två hästar, tre eller fyra kor,
får, höns och gris. Två hästar behövdes på en gård med tre karlar, som arbetade inte bara på
den egna gården utan också ute i skogen och längs vägarna. Tidvis tjänade någon av sönerna
dräng på annat håll.
Myrbo Karin har berättat vad hennes far gjorde, vad hennes mor gjorde, och ibland
nämner hon särskilt vad hon själv eller bröderna gjorde (tab. 14). Ofta har hon emellertid skrivit
att olika arbeten utfördes av ”vi”. Vem det var, och i vad mån hon själv deltog, framgår inte
alltid. Jag har då fördelat detta arbete på de olika familjemedlemmarna efter hur andra arbeten
utfördes. Arbetsfördelningen på Myrbo har därigenom kanske kommit att framstå som mera
ensidig och konventionell än vad den faktiskt var.
132