Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
5. TORPEN<br />
Ordet ”torp” ger många associationer i olika riktningar, till slitsam fattigdom, underdånighet<br />
under godsherrar och brukspatroner, men också till röda stugor och sommaridyll. Under historiens<br />
gång har begreppet ”torp” haft många vitt skilda betydel<strong>se</strong>r, och plat<strong>se</strong>rna som har<br />
betecknats som torp kan ha genomlöpt vitt skilda historier. I dag kan slott och byar ha namn<br />
som slutar med -torp, medan andra torp har blivit en husgrund, en torpgrund, i skogen (John<strong>se</strong>n<br />
& Welinder 1997). Det <strong>se</strong>nare är vanligt för finntorpen.<br />
I en del sammanhang har begreppet ”torp” <strong>den</strong> bestämda rättsliga betydel<strong>se</strong>n av att<br />
vara en fastighet, vanligen en liten, som inte ägdes av brukaren, utan <strong>den</strong>ne betalade ett arrende<br />
för bruksrätten i form av dagsverken, fastställda penningbelopp, levererade kolade milor eller<br />
något annat. Torparna hade rätt att bruka det lilla jordbruket som hörde till torpet så länge de<br />
fullgjorde sina arrendeskyldigheter. Torpen kunde gå i arv.<br />
Finntorpen var torp också i en rättslig mening, men på ett annorlunda vis. De följde av<br />
kronan och riksdagen fastställda regler för nyttjande- och äganderätt, vilka för övrigt inte var<br />
av<strong>se</strong>dda att gälla enbart för de flyttande finnarna utan för alla nybyggare. Lagstiftning som<br />
enbart gällde finnarna fanns inte i stormaktsti<strong>den</strong>s Sverige (Stenman 1998:46-57).<br />
Det krävdes tillstånd för upprättandet av ett nybygge. Plat<strong>se</strong>n skulle besiktigas, och det<br />
skulle fastställas att nybygget inte låg för nära eller eljest inkräktade på de bofasta böndernas<br />
rättigheter i skog och mark. Detta var ett bekymmer med av<strong>se</strong>ende på finntorpen, eftersom<br />
svedjebruket behövde stora arealer. Ett annat bekymmer både på 1600-talet och för <strong>den</strong> nutida<br />
forskningen var <strong>den</strong> föränderliga och varierande synen på ägande. Privat ägande var inte<br />
aktuellt på samma sätt som i dag. Mycket ägande var egentligen en nyttjanderätt. Ägande<br />
kunde också vara ba<strong>se</strong>rat på hävdande av mark genom röjning och arbete. Detta <strong>se</strong>nare var<br />
aktuellt för nybyggare.<br />
Många finntorp anlades på mark som tillhörde kronan. Den <strong>svenska</strong> staten hade från<br />
uppbyggna<strong>den</strong> av en centralstyrd byråkratisk maktstat under Gustav Vasas tid börjat göra<br />
anspråk på skogar och allmänningar som kronojord. Vad som tidigare hade varit ingens och<br />
allas herrelösa land eller landskaps-, härads-, socken- och byallmänningar kom i ökande<br />
utsträckning att regleras som enskild eller statlig egendom (Stenman 1998:81-100).<br />
<strong>Skogsfinnarna</strong>, liksom de nomadi<strong>se</strong>rande rendriftssamerna, passade inte in i det reglerade<br />
ägandet. Det tillfälliga och rörliga svedjebruket ansågs inte vara, liksom inte heller samernas<br />
renbete, underlag för att hävda ägande ba<strong>se</strong>rat på långvarigt och regelbundet bruk. Finntorpens<br />
rättsliga ställning var ofta oklar. Detta gällde nybyggen på kronojord eller allmänningar. Andra<br />
finnar köpte marken till sina torp (Stenman 1998:50-51).<br />
Den <strong>svenska</strong> kronan uppmuntrade emellertid till upprättandet av nybyggen i skogarna<br />
i Dalarna, Värmland och på andra håll. Finnarna fick sålunda minst <strong>se</strong>x års skattefrihet för sina<br />
nyupptagna torp. Därefter skulle torpen besiktigas och skattläggas. Det kunde dock ibland<br />
62
Change language