Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

eller ”torp”. Kyrkobokföringen ordnade människorna i kärnfamiljer för att kunna räkna dem
och veta vilka som hade att betala avgifter för vigslar, dop och begravningar och vilka som
skulle komma till nattvarden och husförhören enligt den lutheranska ortodoxins turer och
bestämmelser. I skattlängderna ordnades de skattebetalande männen och änkorna efter gårdar,
byar och socknar. Kartritarna avbildade de gårdar och torp som hade brukare och ägare, det
vill säga skattebetalare.
Allt detta var ingalunda oviktigt för människorna i byarna i Storskogen, i Svartviken
och på Väderbacken, men själva torde de ha levt med en annan indelning av sig själva i vardagen.
De bildade hushåll, varmed jag menar en daglig arbetsgemenskap och ett matlag. Detta
kunde vara en kärnfamilj, som brukade ett torp, men det kunde också vara en utvidgad familj,
eller en flergenerationersfamilj, i ett och samma torp. Ett torp kunde också ha flera brukare,
som delade på torpet utan att bilda ett och samma hushåll, och en familj, kärnfamilj eller
utvidgad familj, kunde bruka flera torp. Den flexibla verkligheten, med familjebildningar och
generationsskiften, i små byar där torpen kom och gick genom att man byggde eller flyttade
timmerhus och genom att man stängde gärdsgårdarna i olika ägofigurer från ett år till ett annat,
kunde inte fångas av de avlägset sittande byråkraterna, som sällan besökte byarna i den
avlägsna skogen. De var utelämnade åt bybornas egna berättelser eller åt hörsägen och
skvaller, när de inte resignerade eller fuskade och skrev av sin föregångares listor.
Jag skall göra ett försök att tränga igenom de byråkratiska tvångströjorna och skissera
hur de finska, och så småningom försvenskade, hushållen kan ha sett ut. Det kan löna sig för
de tidpunkter som är dokumenterade med både kartor och skrivna uppgifter om människorna
i kartornas torp och gårdar.
Svartviken
Den äldsta tolkbara situationen är den som är sammanfattad i den geometriska jordeboken från
1647. Kartan visar två torp, och dess text jämte spridda uppgifter i diverse byråkrati gör det
möjligt att placera människor i de två torpen (tab. 4).
I det ena torpet bodde Simon Persson med hustru och minst tre barn, av vilka den gissningsvis
äldste var sonen Olof på 16 år. Hustrun hette eventuellt Elin. Andra personer är inte
kända. Gissningsvis bodde i detta torpet en kärnfamilj, som omfattade en generation. I det
andra torpet bodde Anna Eriksdotter, som var änka eller snart nog skulle bli det. Det är okänt
ifall hon hade barn.
Den fem år yngre sockenkartan visar inte ett bestämt antal torp, i det att torp och fäbodar
är angivna med samma tecken på kartan. Det fanns dock fortfarande minst två torp. I det
ena bodde fortfarande Anna Eriksdotter. Hon gifte om sig 1654. Här bodde således en kärnfamilj.
Barn och andra människor i torpet är okända. Inga vuxna barn synes ha bott kvar i
Svartviken. I det andra torpet ägde ett generationsskifte rum under 1650-talet. Simon finne dog
1650, hans hustru möjligen 1651. Sonen Olof gifte sig före 1659, som är hans i övrigt okända
77