Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

De tre torpen i öster på 1600-talets kartor, i Husby, torde gömma sig i fornlämningarna
349 och u.nr, men det går inte att säga vilka av kartornas torp som en gång låg på platsen för
vilken av dagens fornlämningar.
Klart är dock att fornlämning 401 är gården Myggens. Den har ett på de detaljrika kartorna
från 1820 och 1867 lätt igenkännbart läge omedelbart invid sockengräsen. Den gården
tillkom på Anders Andersson Myggs tid, kanske omkring 1780. Första belägget är från 1783.
På 1820 års karta finns bara en byggnad. I den bodde då Mygg Jan Andersson och Lisa
Andersdotter. På nästa karta från 1867 finns en hel gård med sex byggnader. Den var då sedan
några decennier i Klosters bruks ägo och beboddes av en okänd mängd dagkarlar med familjer
och kanske annat arbetsfolk. Kulturlämningarna på platsen utgörs av två hus med spisrösen,
tre uthus och en källare (fig. 10). Något av bostadshusen torde vara det av den förste Myggen
byggda.
Fornlämning 401 är inte lämningarna efter något av 1600-talets finntorp. Den nybyggdes
mot slutet av 1700-talet. Den första hustrun i huset var född 1754 och
sondotterdottersondotter till Lars Henriksson finne. Finntorpen från 1600-talet får sökas inom
fornlämningarna 349 och u.nr.
På kartorna från 1750-talet finns två schematiska hustecken i husbydelen av byn. Det
är en rimlig gissning att de motsvarar de båda tunen som finns på 1820 och 1867 års kartor
utöver den relativt nybyggda gården Myggens. Det östliga av de två tecknen skulle då kunna
motsvara det gårdstecken, som på 1678 års karta benämnes ”Bockhållarn Bängt Perssons
Torp”, och det västra skulle motsvara något av de två av Henrik Larsson brukade torpen. Det
tredje torpet kan inte längre spåras i terrängen. Gissningen är enkel men överförenklar säkerligen
kommandet och gåendet av stugor och torp under 1600- och 1700-talen. Gissningen får
vara en gissning, och det får vara nog att försöka finna mening i kulturlämningarna inom fornlämningarna
nr 349 och u.nr med hjälp av 1800-talets detaljerade kartor.
Avvikelserna mellan kartan över kulturlämningarna på fornlämning u.nr och 1820 års
karta är små (fig. 11). Två hus på kartan fattas bland husgrunderna, två husgrunder är på kartan
ritade som ett hus, och i terrängen finns en källare som inte är utritad på kartan. Med 1867
års karta förhåller det sig mycket annorlunda. Ingen av husgrunderna finns som hus på kartan,
och kartans enda hus, ett stycke vid sidan om platsen för de äldre husen, kan inte återfinnas
bland husgrunderna. Tydligen har hela huskomplexet på 1820 års karta ödelagts och rivits ner
i samband med försäljningen till Klosters bruk och endast ett hus nybyggts utanför det gamla
tunet. Husgrunderna motsvarar således ganska väl gården sådan den såg ut omkring 1820.
Gården på platsen för fornlämning u.nr ägdes 1820 av tre utombysbönder från Aspåker
och Sundfiske med lika stora andelar: ”1/3 i hustomten nr 3”. Veterligen bodde ingen på gården,
och hur den brukades är oklart. Intressant är hur det utanför det kringbyggda tunet på kartan
är ritat tre likadana, parallellt liggande byggnader. Två av dem finns kvar som husgrunder
med vars en rektangulär stenram och en förstuga på ena gaveln. Det ser ut som om var och en
av de tre delägarna hade vars ett likadant hus för diverse bruk.
92