Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

fram till bygatan, som löpte mellan de tre eller fyra torpen och de oräknade stugorna för bruksfolk.
Skulle vandraren kunna se i vilka av torpen, som det bodde skogsfinnar, och i vilka, som
det bodde svenska landbönder? Ja, han skulle se att på några av torpen fanns rökstugor, eller
pörten. Om han kom tidigt i århundradet skulle de vara bebodda. Mot slutet svankade de
betänkligt i takåsarna och ingen rök kom ur rökgången på taket. Bredvid pörtena fanns nybyggda
stugor med tegelskorstenar. Om vandraren därtill skulle se rior, bastur, särskilda sorters
knutar och annat att känna igen från torpen i skogstrakterna i östra Finland eller ur de etnologiska
läroböckerna (Hämäläinen 1945; Östberg 1999), är det ingen som vet.
Om vandraren hade läst sin skogsfinska litteratur, och erinrat sig de klassiska bilderna
av skogsfinska gubbar (t.ex. Lundin 1995:53), skulle han ha blivit förtjust över att träffa denne
man:
[...] som med lien gick ut att slå. Han var klädd efter landsens maner, hade på sig en
brun kullmössa, svart rakt hår, vit vadmalslivtröja, vita byxor, gråa hosor utan förfötter,
näverskor.
Detta var emellertid ingen skogsfinne utan en bonde, som Carl von Linné observerade utanför
Nås under sin resa i Dalarna 1734 (Linné 1984 (1734):135-136). Mycket av det som i den
skogsfinska litteraturen framhålls som karaktäristiskt skogsfinskt, och från andra särskiljande,
var i äldre tid allmänt nordeuropeiskt. Först på 1800-talet blev det enbart skogsfinskt.
Huruvida skogsfinnarna på 1600-talet var klädda på något annat vis än de flesta inom det
dåvarande svenska riket är inte bekant.
Vandraren skulle emellertid snart nog ha övertygat sig om att han hade kommit till en
skogsfinsk by. Aha, skulle han då säga, det är därför som jag så länge har gått igenom brandröjd
och raserad skog, och som jag tyckte mig se råg och rovor i svedjeland. Då skulle han
emellertid ha dragit en förhastad slutsats.
Sextonhundratalet var det århundrade då de mellansvenska bruken fick läggas ner, flyttas
eller effektiviseras, därför att skogen höll på att ta slut. Skogsfinnarna byggde sina torp i de
skogar som bruken ännu inte hade nått, och där var de inte ensamma om att svedja. Svedjande
var allmänt förekommande alltsedan åtminstone 1500-talets början (Jirlow 1955:28-30;
Granström 1995; Myrdal 1999:292-294). Svedjandet och kolningen präglade stora delar av
landet.
Då Carl von Linné färdades mellan Falun och Bjursås 1734 noterade han att ”[s]kogen
var gemenligen ung”, och två rader längre ner gav han förklaringen: ”Allestädes kring vägen
lågo kolmilsbottnar” (Linné 1984 (1734):13). I Hälsingland, Medelpad och Ångermanland
noterade han, på väg till Lappland 1732, som en underförstådd självklarhet, att det var vanligt
att ”elden gått över” (Linné 1975 (1732):27). Under resan i Småland 1741 skrev han ner en
mera detaljerad beskrivning (Linné 1962 (1745):31):
160