Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Sommaren var kommen, sve<strong>den</strong> gallrades, och under de heta uppehållsdagarna<br />
torkade en ofantlig rishög, och bränningsti<strong>den</strong> närmade sig. Men utan att sända bud<br />
till råggrannarna, utan att meddela någon därom, begav sig bröderna att bränna sin<br />
sved. I buskarna tändes eld och en väldig låga steg dånande i höj<strong>den</strong> och snart rullade<br />
sig en brun rök ända upp till molnens rand. Bran<strong>den</strong> flyttade sig framåt, och<br />
brände sve<strong>den</strong> till aska i solens klara sken. Men <strong>den</strong> nöjde sig icke endast med sve<strong>den</strong>s<br />
ris och träd, utan störtade sig slutligen också brakande in i talldungens<br />
pelarsal. Då skyndade sig bröderna förskräckta att med all kraft bekämpa <strong>den</strong><br />
bångstyriga el<strong>den</strong>: de sopade och piskade ljungfälten, och än glimtade och visslade<br />
deras kvastar i luften, än slog de tungt i marken, så det small i <strong>den</strong> sandiga backen.<br />
Men därav lät dock ej <strong>den</strong> härjande flamman stuka sig, <strong>den</strong> skyndade alltjämt brådskande<br />
framåt. Slutligen skrek Juhani med hög stämma: ”Byxorna i näven på alle<br />
man, dem må vi doppa i källan och hugga in på bran<strong>den</strong> med dem!” De ryckte<br />
byxorna av sig, doppade dem i <strong>den</strong> sanka, kalla källan och började mörbulta he<strong>den</strong>s<br />
brinnande yta. Högt flög sotet och <strong>den</strong> glödande askan, marken dånade som om en<br />
ryttarskara i fullt trav ilat över <strong>den</strong>; och de vilda flammorna råkade i förvirring.<br />
Svarta som morianer och badande i svett ramlade männen kraftlösa ned på marken,<br />
flåsande, flämtande av <strong>den</strong> eldiga leken.<br />
Men sve<strong>den</strong> hade brunnit ren, <strong>den</strong> såddes och plöjdes, risharvades med sjumanna<br />
kraft, och till sist restes ett starkt stäng<strong>se</strong>l kring <strong>den</strong>; och innan vinterns<br />
ankomst frodades på sve<strong>den</strong> en präktig brodd. Men i gärdet lämnade man lämpliga<br />
hål och öppningar, i vilka bygges tunga fällor till mången hares ändalykt.<br />
Brödraskaran från <strong>den</strong> äldste Juhani till <strong>den</strong> yngste Eero hade väl gjort klokt i att först läsa<br />
Stora Kopparbergs Bergslags informationsblad om hyggesbränning, vilka dock inte trycktes<br />
förrän 1957 i <strong>den</strong> för mig tillgängliga upplagan:<br />
Under <strong>den</strong>na skyddsavbränning av brandgatan sker de flesta eldkasten över<br />
hyggeskanten, varför vakterna måste vara vaksamma. Röken är besvärande och<br />
försvårar sikten. Därför bör ett par vakter posta innanför eldfronten på hygget.<br />
Därifrån kan de lättare <strong>se</strong> om eld skulle flamma upp utanför hygget. Forcera ej<br />
skyddsavbränningen!<br />
Det råder ingen som helst tvekan om att de till Sverige överflyttade finnarna bedrev svedjebruk<br />
i de mellan<strong>svenska</strong> skogarna. På 1620- och 30-talen hade klagomålen från bönder, byar<br />
och bruk i närheten av de skogsfinska torpen hopats i tillräcklig mängd hos tingsrätterna och<br />
landshövdingarna för att de kungliga myndigheterna i Stockholm skulle göra något åt det som<br />
uppfattades vara ömsom intrång i andras skogar, ömsom skövling av skogar som borde komma<br />
107