Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Fig. 8. Fosfatkarta över lämningen G 43 (fig. 6) i Svartviken (>70 och >300 fosfatgrader).
Kanske är det önsketänkande, att de båda platserna E 32-33, 52 och G 43 är de båda
finntorpen från början av 1600-talet (tab. 6). Fäbodarna, som finns på sockenkartorna från
1650-talet, synes också ha haft byggnader. Dessa kan inte pekas ut i dag. Torpet, som finns på
kartan från 1725 borde vara ett av de två torpen som fanns redan på 1647 års karta. Läget av
torptecknet synes ligga närmast tecknet för Simon finnes torp. Min gissning är att E 32-33, 52
är det torpet av de två. Det fanns kvar ännu efter 1750 enligt fynden i hushållsavfallet.
Kanske är det säkrast att säga att 1600-talets finntorp är försvunna under konglomeratet
av fäbodar och stenröjd mark. Kanske har torpens husgrunder brutits upp och plöjts över.
Kanske finns de kvar efter att en gång ha byggts om till bustugor.
Väderbacken
Byn är i dag tre olika fornlämningsnummer i två socknar, fornlämning 235 i Stora Skedvi
socken och fornlämningarna 349 och 401 i Husby socken. Alla tre är rubricerade ”By/gårdstomt”.
Ute i terrängen finns emellertid fem grupper av kulturlämningar. De två som saknas i
fornlämningsregistret får i fortsättningen heta ”utan nummer” i vardera Stora Skedvi och
Husby socknar. Bara den senare har intresse i det här sammanhanget. Om jag inget annat skriver,
så syftar ”fornl. u.nr” på den gruppen av kulturlämningar.
Kulturlämningarna består huvudsakligen av husgrunder och källare (tab. 7). Därutöver
finns mycket stora stenröjda och plöjda områden med obegränsat många odlingsrösen. Områ-
89