Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Fig. 3. Svartviken på kartan över Stora Skedvi socken från 1725 enligt 1730 års revision.
och så räknas upp Svärdsjö, Sundborn, Torsång och Vika. Kartan, som är ifrån 1640, visar
Stora Lönnvattnet bra felritat med Svartviken i östra änden av sjön.
En sockenkarta från 1656 är en avritning av en sockenkarta från 1652. Den senare finns
bara kvar i en kopia från 1759. Båda de bevarade kartorna innehåller samma information. De
är föga detaljerat ritade, och de ger ett förenklat, konventionellt intryck. Det är svårt att säga
om kartorna från 1647 och dessa kartor från 1650-talet skall uppfattas som oberoende av
varandra. För Svartvikens del finns skillnader som är intressanta.
På kartan från 1656 finns på den södra sidan av viken tre svarta punkter och texten
”Fäbode Wallar”. På norra sidan finns fyra punkter och texten ”Swartwiken”. De båda grupperna
av punkter har nummer, men förteckningen över numren har gått förlorad. Det kan bara
konstateras, att vid viken fanns fäbodar och en plats med bebyggelse av något slag, som
benämndes ”Svartviken”. Det är rimligt, att antalet ägofigurer på norra sidan hade minskat till
fyra sedan 1647, medan antalet ägor på sydsidan ökat till tre.
Punkterna på kartan anger gårdar, torp och fäbodar. Runt Svartviken fanns således
åtskilliga fäbodar och ett svårbestämbart antal torp. Enligt den geometriska jordeboken var de
två till antalet.
Nästa karta är först från 1725. Det är således inte helt enkelt att fastställa antalet torp i
Svartviken decennierna efter 1647. Min genomgång av människorna i Svartviken (kap. 4.2)
pekar på, att antalet inte ökade under tiden från 1647 och framåt. Det bör ha funnits två hushåll
i Svartviken i vardera ett torp i de två första generationerna. Saken är dock inte helt säker.
Därefter minskade antalet hushåll till ett i den tredje generationen. Det är i överensstämmelse
69