Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

på 1700-talet, eller 1600-talets inflyttade finnar i konflikt med den svenska maktstaten
(1957:200):
Det jäste bland skogsfinnarna under dessa tider. Bitterhet och förtvivlan hade samlat sig
sedan länge. Det var en böld, som måste mogna och brista, och blod skulle rinna ur den.
De var män och ättlingar av män som hårt försvarat sina ägor mot inkräktare i
landet däröver. Men splittrade som de nu var, oeniga och tvehågsna, resignerade de
småningom och lät lägga sig under det övervälde som i den nya stormaktens namn
lade bojor på menigheten över hela landet för att nyttja den för sina syften.
Paavo Kempainen rörde sig vida kring och spottade ut sitt hat mot övermakten.
Männen såg honom med girig tilltro, med misstro och räddhåga. Okets ärr kring
hans nacke lyste dem i ögonen. Han var ett levande varsel om ond tung tid.
2.4. Myt och verklighet
Svedjefinnarna kallas numera oftare ”skogsfinnar”. Ofta används bara ”finnar” i sammansättningar
som ”Finnbygd”, ”Finnmark” och ”Finnskogarna”. Om dessa finnar, eller skogsfinnar,
finns såväl myter som en växande nyanserad och varierad kunskap. Det finns romantiska
myter, okunskap och fördomar, och det finns forskningsnätverk och akademiska avhandlingar.
Är den skogsfinska överflyttningen till Skandinaviska halvön en viktig forskningsuppgift?
Var flyttningen en kuriositet, eller var dess storlek och karaktär sådan att den
påverkade det dåvarande samhället på ett märkbart och genomgripande sätt? Hade den på lång
sikt betydelse för förändringar, lokalt, regionalt eller nationellt?
Kjell-Åke Aronsson har formulerat ett kort och koncist, optimistiskt värderande omdöme
(1995a:43):
Den stora roll som finska invandrare spelade i kolonisationen av mellersta och norra
Sveriges skogstrakter är väl känd.
Detta är kanske riktigt. Delar av det nuvarande Sveriges skogstrakter fick sin första
helårsbebyggelse, åtminstone helårsbebyggelse knuten till jordbruk, under en expansionsperiod
på 1500- och 1600-talen, i vilken en inflyttning av finnar var ett uppenbart inslag.
Saken skall emellertid inte heller överdrivas. I ”Det svenska jordbrukets historia.
Jordbruket under feodalismen 1000-1700” är totalt drygt en sida av bokens 350 ägnad åt
skogsfinnarna (Myrdal 1999:226-227), och i ”Tusen år av invandring. En svensk kulturhistoria”
ägnas åtta sidor av 400 åt skogsfinnarna under rubriken ”Livet i finnskogarna” (Svanberg
& Tydén 1992:208-215).
23