Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Berättelsen handlar också mera om de arbetsuppgifter som rutade in året från vinter till
vinter, mindre om de som hade att skötas dagligen och ständigt oberoende av årstider. Arbetslistan
för mor i gården kan vid första ögonkastet se kort ut. Myrbo Karins knappa konstaterande
om sin mor att ”naturligtvis skötte hon även alla inomhussysslor” döljer dock mycket,
som syns i den nedskrivna eftertanken: ”Det är ofattbart hur mor kunde orka allt.”
För karlarna på gården var året lika cykel efter cykel. Jordbrukets tider och milorna,
som skulle vara utrivna till jul, bestämde arbetsårets gång. Därtill kom ständiga transporter
med häst, vagn och släde, för eget behov eller åt bruket. Far och söner var ständigt ute: på
åkrarna, i skogen, efter vägarna.
Mor på gården lämnade sällan huset och tunet. Hon skötte köket, skafferiet, klädkammare,
ladugården, mjölkhanteringen, potatis- och grönsaksland, och därtill deltog hon ute
på fälten de brådaste dagarna, till exempel i havreskörden. Den lilla dottern, Myrbo Karin, gick
i skolan men var nyttig på gården så snart tillfälle fanns. Under skolloven arbetade hon på gården,
då mor var ute men kanske i övrigt också efter förmåga. På skolvägen fick hon med sig
det nykärnade smöret till affären i Norn eller till torpets egna kunder.
Hushållen på Väderbacken kan gripas fatt i genom kvarlåtenskaperna från framför allt
1670-talet. Då bodde andra och tredje generationen inflyttade finnar i torpen, förutom svenska
arrendatorer. Kartan från 1678 och bokhållare Bengt Perssons räkenskaper innehåller korta
notiser, poster och upplysningar, som satta tillsammans visar konturerna av arbetet och försörjningen
på småbruken, och någon gång en tillfällig händelse eller kuriositet som piggar upp de
eljest enahanda listorna över dagsverken och leveranser av kol.
Både kartan och räkenskaperna visar naturligtvis endast vad som intresserade räkenskapsförarna
på Hinshyttans bruk. Det handlar således inte om etnografiska berättelser om liv
och kiv utan om datum, enkla sakupplysningar och siffror. De olika torpen har egna sidor i
räkenskapsböckerna, så de inflyttade finnarnas torp kan betraktas för sig och de svenska
arrendatorernas för sig. Däremot står det sällan vem som har utfört olika arbetsuppgifter, så
kvinnors och mäns arbete kan sällan hållas isär. Datumen avser in- och utbetalningar av varor,
tjänster och pengar, egentligen inte dagarna för händelserna. Det är bara att hoppas att böckerna
fördes någorlunda i anslutning till att de inskrivna händelserna ägde rum. Om det var så,
ger böckernas knastrigt enahanda listor över räkenskapsposter en inblick också i årets gång på
torpen.
Henrik Larsson dog 1697. Bouppteckningen efter honom är den enda bevarade från
Väderbacken före 1700-talet. Också den ger inblickar i hur ett torp såg ut.
Jag skall inte försöka rekonstruera en hel årscykel eller ett könsuppdelat arbetsmönster
för de finska torpen på Väderbacken. Jag nöjer mig med att samla vad de gamla handskrifterna
har att säga om arbete och möda under ett antal rubriker. Så långt möjligt har jag moderniserat
de gamla beteckningarna och skrivsätten:
134