Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

Svedjandet fungerade i nära samspel med kolandet. De stammar, kraftiga grenar och stubbar,
som blev kvar på ett avbränt svedjefall kolades. Gissningsvis blev inte skogen mera raserad av
kolande ensamt än av kolande i kombination med svedjebruk. Mängden producerad kol skilde
sig kanske inte heller så mycket.
I handlingar från 1700-talet finns uttrycket ”milfall”. Förhållandet hade då blivit det
omvända. Torparna sådde råg i fall som hade uppstått genom uttaget av kolningsved, enligt ett
protokoll om ägouppdelning mellan torpen på Väderbacken från 1783:
[...] och där är ett gammalt milfall, som även nu soldaten Mygg får tillträda för
vilka fall är ämnade till svedjeland, som Jan Sigfridsson får i detta år råg så, [...]
Torparna på Väderbacken utbildade under 1600-talet en ekonomi och arbetsgång, där de
samordnade sitt traditionella svedjande med brukets behov. Förhållandet kan beskrivas som
symbiotiskt. Det var till ömsesidig nytta. Förfarandet var i början av 1800-talet vanligt i stora
delar av Dalarna (Levander 1943:350).
Som skall framgå så småningom såg emellertid företrädarna för Hinshyttans bruk inte
gynnsamt på saken.
6.3. Fäbodar och skogstorp vid Svartviken
Det första torpet vid Svartviken upptogs omkring 1615-1620, eller enligt den geometriska kartans
text från 1647:
Noch ett Nybygdt Torp för 30 åhr sedhan af mark och moo uprögdt och [...]
Torpet ägdes, i det tidiga 1600-talets problematiska mening, av Lars Henriksson, som bodde
på Väderbacken. Han anlade således torpet i obrukad mark ungefär samtidigt som de föreslagna
förändringarna ägde rum på Väderbacken efter 1619 med skattläggning och frånflyttning
av två av de där 1608 anlagda torpen. Vid den tidpunkten bestämde sig Henrik Larsson,
hans bröder, söner och sonsöner för att långsiktigt satsa på Väderbacken som släktgårdar.
Nyanläggningen av ytterligare ett torp 2-3 km bort vid Svartviken torde ha varit en del i dessa
planerna.
Ungefär fem år efter nyröjningen av Lars Henrikssons torp fick invånarna där, vilka det
nu var, en granne då Simon finne anlade sitt torp:
Suartwijken ähr itt Tårp Nyligen af mark och moo uptaget för 25 åhr sedan och [...]
126