Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

serna, inte minst i konkurrans med ginnungagapet Falun och kopparhyttorna (Lindroth
1955:108-110, 131-133, 251-253).
Också ur finntorparnas synvinkel var naturligtvis ekonomiska intressen viktiga, men
för dem handlade det om mera än så. Deras integritet som egna skogstorpare var hotad. De
riskerade att bli arrendatorer under bruket eller i värsta fall att bli vräkta och få, som de ansåg,
sina torp nerbrända. Konfliken skilde sig i dessa avseendena inte från otaliga andra liknande
konflikter i samtiden och under seklet närmast efter. Synen på bruks- och äganderätt och formaliserandet
enligt gällande rättsregler var i förändring inom det svenska riket.
Konflikten var emellertid också en konflikt mellan torpare, som var söner och sonsöner
till inflyttade finnar, och pursvenska brukspatroner. Frågan är, om detta hade någon betydelse
för konfliktens förlopp, eller om konflikten hade någon betydelse för hur de inblandade
såg på finskt och svenskt. Det handlar här om att läsa mellan raderna i handlingar, som de
agerande individerna själva har skrivit, eller mer eller mindre dikterat för andra, i den mån de
inte var skrivkunniga.
Bokhållare Bengt Persson på Hinshyttan var förvisso flyhänt med pennan. Han sammanställde
på 1670-talet en lång historisk återblick på konflikten. Den innehåller argumenten
för att torpen på Väderbacken hade anlagts på Hinshyttans skog men också en bakgrundsteckning
avsedd att framställa torparna i moraliskt ofördelaktig dager:
A:o 1604 blef min mor moder dödh på Hijhshyttan, som hade 2:ne döttrar effter sig,
hwilke döttrar efter sin sal. moders dödh sattes under förmynder eller hos 2:ne fruar
på rumbolandet, warandes den ena Systern på sit 9de och den andra på sit 7de åhr,
hos samma fruar wistades de stadigt intil dess de bägge blefwo gifta A:o 1619.
A:o 1606 d 5 juli blef min sal. morfader dödh på sin gårdh hijnshyttan, der han tillika
med sine förfäder war född, och hafwer han tient Kongl. Maij:t och Cronan uthi
Militar tienst, mäst hela sin lifstijd.
A:o 1608 satte sig Finnarne neder på Wäderbacken, som ligger på Hinshytte
Skogen, efter min sal. morfaders och mormoders dödh, medan ofwann:de deras 2:ne
döttrar (som woro min mor och morsyster) små och omyndige under förmyndarskap
på rumbolandet woro, och här på hinshyttan ingen hade som deras egendomb i förswar
taga kunde, seendes altså finnarne der uppå att skogen på den tracten was
tiockast, af orsak att min sal. morfader, som af skogen sig ej fööda behöfde, hafwer
den pespart och sig ehrnärt af Cronans löhn, och mästa deles i sin hela lifstijd wistas
uthe i fäldt, och hafwe altså ingen giort finnarne motståndh eller förswarat gårdsens
skogh och uthwägar, intill dess.
Bengt Persson använde ordet ”finnar” om en grupp, som en benämning på en grupp människor.
Det var både på 1670-talet och tidigare ovanligt. Vanligen utpekades endast enskilda
individer som finnar, och också det brukat var på väg att upphöra på 1670-talet. Bengt
153