Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

”Livet i Finnskogarna” känns igen i 1800-talets beskrivning av den skogsfinska folksjälen,
som i just denna texten anges tillhöra folkslaget ”Rugfinner”, skogsfinnarna i Norge
(Rühs 1827: 143, 148-149):
De äro i det hela starka, ihärdiga och kunna tåligt utstå strängt arbete och hård brist;
gästfrihet öfva de gerna. De äro häftiga och snarstuckne, men låta lätt försona sig;
utan förställning och utan krus, men dock icke grofva; de berömmas för ordhållighet
i sina löften: deremot beskylla dem deras Svenska grannar för förbehållsamhet
(hvilket kan lätt förklaras af de många orsaker till misstroende man gifvit
dem, så väl i äldre som i nyare tid), egensinnighet och processjuka. Emot fiender
hafva de alltid bevisat mod och tapperhet. Svenskarne äro mycket böjda att anse
dem för trollkarlar.
Dessa Finnar äro aktningsvärda menniskor, temligen upplysta och mycket tjenstfärdiga,
välvilliga och eftergifvande. Men en viss svårmodighet, ett slags melankoli,
är i Finnmarkerna allmännare än i andra trakter.
Mot slutet av 1800-talet smalt folksjälen och det nationella samman till nationalromantik och
fennomani. Den vilade på eller befrämjade framväxten av en vetenskaplig grund genom att
historia, språkvetenskap, folkloristik och antropologi byggde för de olika folken karaktäristiska
beskrivningar och särskiljande historieskrivningar. Ett essentialistiskt etnicitetsbegrepp
var implicit i bruk. Detta innebär att tillhörigheten till ett folk, innehavet av en etnicitet, uppfattades
som närmast medfödd. Individerna är genom att tillhöra ett folk bärare av släktskap,
folkets traditioner och dess gemensamma historia. Utifrån detta synsätt är det i modern tid
meningsfullt att leta efter finska gener och svenska gener.
Den essentialistiska synen på etnicitet är rådande inom den skogsfinska forskningen.
Denna bygger på särskiljandet av ett skogsfinskt folk med en definierande invandringshistoria,
med avgränsbara bosättningsområden och med särskiljande traditioner.
Den konträra motsatsen till det essentialistiska etnicitetsbegreppet är ett konstruktivistiskt
etnicitetsbegrepp. Inom ramen för det ses etnicitet som situationsbestämd. Etnicitet
fungerar olika i olika tids- och rumsammanhang. Gränserna mellan etniska grupper bestäms av
det aktuella sociala sammanhanget, liksom tillhörigheten och icke-tillhörigheten till etniska
grupper. Enligt detta tänkande skulle det att vara skogsfinsk och svensk vara ömsesidigt
bestämt av varandra och inte vara detsamma århundrade efter århundrade.
De engelska motsvarigheterna till essetialistisk och konstruktivistisk etnicitet är ”primordial”
respektive ”instrumentalist” (Jones 1997:65-79; Wallerström 1997:300). Termerna
betonar etnicitet som en primär grund för att ordna människor respektive ett socialt redskap för
mänsklig samlevnad.
166