Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se

I bouppteckningen står en kornlada, och ett utmätningskvitto från 1679 nämner ”hö i
ett härbre”.
Skrifterna har måttligt att berätta om grödorna på Väderbacken. Kanske säger de något
om variation, kanske snarare något om ensidighet.
Ur skog och vatten
Nedsättningsbrevet för finnarna på Väderbacken nämner särskilt deras rätt till ”Skogh, marck,
Fiske och Fiskewatn, när by och fierran, inthet vndantagandes”. Av detta syns mycket lite i de
skrifthistoriska källorna från 1670-talet.
En gång lämnade Henrik Larsson in en hare till brukets kök, måhända till Bengt Perssons
eget matbord. Fiske är osynligt utöver at det är nämnt att någon eller några av finnättlingarna
var med och byggde en åldamm i Hinshyttan. Betydelsen av jakt och fiske i de finska torpens
hushållning kan inte bedömas. En mössa med mårdskinn utmättes från Henrik Larsson
1679. De svenska landborna hämtade ibland ut strömming på bruket.
Ur skogarna runt Väderbacken och Hinshyttan kom emellertid mycket annat: kol, ved,
stubb, stockar, pottaska, näver. Somt av detta levererades till förrådshusen på Hinshyttans
bruk. En del var skatt, en del fick torparna betalt för.
Manligt arbete
De skattskyldiga torparna på Väderbacken gjorde sina dagsverken väsentligen i juli. En gång
står det uttryckligen ”åt mig på ängen på sin kost, dagsw.” Dagsverkena i juli avsåg deltagande
i höslåttern. Till det arbetet kom både män och kvinnor från torpen. Räkenskaperna nämner
inte kvinnorna vid namn. Det står bara att kvinnor deltog i arbetet. Någon gång står det
speciellt att Henrik Larssons söner hade sina hustrur med sig på dagsverkena.
Också i augusti gjorde torparna någon gång dagsverken. Då deltog de i rågskörden.
Uttrycket ”opskurit Rogen” pekar mot att det var männen som gick med lie eller skära. Någon
gång kunde karl och häst kallas ut i åkrarna i september.
Körningar med häst och släde utförde torparna först och främst under januari och februari.
De fraktade bland annat järn och kalk från respektive till hyttan, och som platser dit de
for nämns till exempel Falun, Horndal och Spjutbo. Ingen av dessa orterna ligger mer än 4 mil
bort.
Kolning var en väsentlig del av arbetet på torpen. Skatt skulle betalas i kol, och torparnas
penninginkomster synes också huvudsakligen ha kommit från försäljningen av kol. Torparna
kolade således betydligt mera än bara till skatten. Detta kol såldes bland annat till Falun
och Hosjö nära Falun.
136