Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
6. LANDSKAP<br />
I Svartviken och på Väderbacken bodde en handfull finska familjer i början av 1600-talet.<br />
Antagligen bodde där bara skogsfinnar de första åren omkring 1610-1620 på Väderbacken och<br />
1620-1630 i Svartviken, efter det att de hade nyanlagt skogstorp i tidigare inte helårsbebodda<br />
områ<strong>den</strong>. Därefter bodde en betydligt mera blandad skara människor av olika skäl på båda<br />
plat<strong>se</strong>rna under decennier och århundra<strong>den</strong>.<br />
Frågan är, om det ur kartorna, dokumenten, kulturlämningarna och andra fragmentariska<br />
och problematiska lämningar går att förstå hur alla dessa människors landskap har skapats<br />
och förändrats genom tiderna. Den centrala delfrågan är, om det fanns ett särskilt skogsfinskt<br />
landskap i början på 1600-talet eller <strong>se</strong>nare.<br />
6.1. En ekstock<br />
Örnulf Tigerstedt har gett en lyrisk vision av ”Väderbackens finnar” (1964:232-233) och deras<br />
landskap:<br />
[...] dröjer det inte länge innan man bortom Hinshyttan <strong>se</strong>r Älgsjöklacks röda granitväggar<br />
och Högsjöklackens mörka bergmassiv resa sig i väster och nordväst. Här<br />
började fordom en annan värld än tegarnas och stångjärnshamrarnas nere i de breda<br />
dalstråken: skogsfinnarnas gåtfulla vildmark.<br />
Som ett stickande, grått dis förnam man om somrarna röken från de stora<br />
svedjebränderna uppe bland bergen. Vid de ensliga ödemarkssjöarna kunde man få<br />
<strong>se</strong> finnarnas nätbodar, nävermjärdar och egendomligt formade båtar. I skogarna och<br />
vid de risslande bäckarna stötte man ofta på deras fågelsnaror och listigt uppriggade<br />
giller för hare, räv och utter.<br />
Vågade man sig in i <strong>den</strong> stiglösa ödemarken ända upp till de mörka<br />
skogstjärnarna i bergmassivens inre, då förkunnade redan på långt håll ilsket hundskall<br />
att man nalkades de fyra finntorpen uppe på de ensliga Väderbackarna. Låga<br />
omålade rökpörten av timmer med tak av bräder, näver och torv. På gårdstunet ett<br />
vårdträ, vanligen en rönn. Runt tunet och i oregelbun<strong>den</strong> krets ett antal visthusbodar<br />
på låga stolpar, fähus, ria, bastu, vedbod, smedja och potatiskällare. Och spridda i<br />
terrängen några åkerlappar med väldiga rö<strong>se</strong>n och långa murar av undanröjd och<br />
hopsamlad sten. Koskällans pinglande, skvaltkvarnens långsamma rasslande nådde<br />
örat. I fjärran måhända det kallande ljudet av en näverlur.<br />
99