Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
Skogsfinnarna i den svenska maktstaten - Finnbygden.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
13 februari 1652 reste sädan aff till Sawolax<br />
25 augusti 1652 Sände jag Trumpetaren till Giärt Leffwe igiän, hwilken drogh<br />
samma dag till Sawolax<br />
28 januari 1653 Lieutenanten Swerdzfält ahnhölt om imission upå någhra godz<br />
uthi Sawolax<br />
15 februari 1653 giorde migh färdigh till Sawolax reessan<br />
10 augusti 1653 Röös<strong>se</strong>n och Mårten Larss soon, togho affskied till Sawolax<br />
2 januari 1654 Befalninghsman Mårten Larss soon, kåm ifrån Sawolax<br />
19 oktober 1654 Foghdarna iffrån Sawolax togho sitt affskieed<br />
Johan Ro<strong>se</strong>nhane förrättade utskrivningar av soldater i socken efter socken under sina resor i<br />
Savolax och deltog i domstolsförhandlingar. På slottet i Viborg mottog han deputationer och<br />
supplikanter och inspekterade truppavdelningar. Ingenstans i dagboken, utom i enstaka ortnamn,<br />
märks det, att Johan Ro<strong>se</strong>hane administrerade ett vä<strong>se</strong>ntligen finsktalande område med<br />
stora dialektskillnader. För <strong>den</strong> <strong>svenska</strong> adliga eliten, som flyttade runt i <strong>den</strong> växande stormakten<br />
som militärer och administratörer, var mångspråkigheten en självklarhet, och för<br />
undersåtarna i socknar, landskap och provin<strong>se</strong>r var det en självklarhet att möta överheten på<br />
andra språk än <strong>den</strong> egna dialekten. Savolax administrerades under 1500- och 1600-talen med<br />
självklarhet på <strong>svenska</strong> (Pirinen 1954; Walta 1996).<br />
Finnfog<strong>den</strong> Lars Larsson (d. 1659) på Väderbacken hade som en av sina uppgifter just<br />
att vara tolk. Finnmarkerna torde eljest liksom <strong>maktstaten</strong> i övrigt ha präglats av att många<br />
kunde rådbråka både två och tre tungomål. De till Sverige överflyttade skogsfinnarna var inte<br />
på 1600-talet ovanliga genom sitt avvikande språk jämfört med grannar och överhetspersoner.<br />
Det var en vanlig situation i riket från Delaware till Karelen, från Småland till Sameland. Från<br />
just <strong>den</strong> <strong>svenska</strong>, och finska, byg<strong>den</strong> i Delaware finns en talande notis i ett brev (Craig<br />
1993:7):<br />
Thomas Pascal, a 1682 immigrant from Bristol, England, who lived adjecent to the<br />
Swedes at King<strong>se</strong>ssing, wrote in January 1683 that ”most of the Swedes and Finns<br />
are ingenious people: they speak English, Swead, Finn, Dutch and the Indian.”<br />
Att som gubbarna i brukskontoret vid Svartnäs bruk 1817 skämmas för och hemlighålla sitt<br />
finska språk var inte aktuellt under första halvan av 1600-talet. Försvenskningssträvan<strong>den</strong> från<br />
överhetens sida var inte heller aktuellt. Språk och dialekt var något pragmatiskt. Språk var tradition<br />
och kommunikation, modersmål och mångspråkighet.<br />
Språkens nära sammanlänkning med folk, nation och stat är en <strong>se</strong>nare uppfinning.<br />
Språk och etnicitet är mera problematiskt. Det talade modersmålet bär traditioner, som överförs<br />
från generation till generation. Skriftspråken bär de kodifierade traditionerna, historieskrivning<br />
och folklore, som på 1800-talet blev medveten nationalitet. På 1600-talet fanns<br />
144
Change language