Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

112
transportplan, ett av firman ”Aigle Azurs” Curtiss Commandoplan, som hade stått med
motorskada i två veckor, skonades. Några jaktplan lyfter, de stiger mot sluttningarna där kanonen
är dold, bestryker dem på måfå med kulsprutorna, återvänder till landningsbanan och sina med
sandsäcksvallar omgivna skyddsvärn som döljs av den svarta brandröken. Alla Dakotaplan som
för tillfället finns i Dien Bien Phu lyfter hastigt och flyger tillbaka till Hanoi. Det batteri till vilket
Tus pjäs hör ligger djupt nergrävt i de sluttningar som Vietminhsoldaterna kallar ”Gröna kullen”,
fyra kilometer från landningsbanan. Pjäsvärnen skyddas av ett två meter tjockt tak av jord, och
såväl före som efter skjutningen stängs skjutöppningarna med sandsäckar och kamoufleras.
Om Castries vill göra sig den mödan, kan han ta fram en mapp med beteckningen ”erfarenheter”
och studera den uppskattning av det befästa lägret Dien Bien Phu som gjordes av en amerikansk
kommission från Korea som två månader tidigare besökte platsen. Där kan han läsa en mening
vars optimism måste skänka honom tröst: ”Man torde med förtröstan kunna räkna med en
kontinuerlig flygförsörjning av denna bas.”
Medan det brinnande Packetplanet lyser upp natten i Dien Bien Phu, sammanträder nationalförsvarsrådet
i Paris. Monsieur Pleven avslutar sin redogörelse för läget med entonig röst och
föreslår att general Ely som på inbjudan av amiral Radford skall resa till Förenta staterna också
skall få i uppdrag att informera den amerikanska ledningen. Monsieur Pleven är fortfarande av
den åsikten att kriget kan vinnas. Som svar på Ho Chi Minhs uttalanden i februari, har monsieur
Laniel fordrat vissa omgrupperingar av befolkningen i Vietnam, villkor som av Vietminh
betraktas som oantagliga. Monsieur George Bidault vill nu att general Ely skall be Washington
om amerikansk intervention mot varje flygstyrka som sätts in mot expeditionskåren. Är det
tänkbart att general Fay inte har upprepat det råd som han gav general Navarre och att han inte
har utvecklat sin tankegång vidare? Även om frasen: ”Enligt min åsikt går vi mot en katastrof i
Dien Bien Phu” inte återfinns i protokollen, kan man knappast förutsätta att konseljpresidenten
och ministrarna inte skulle ha hört den. Och det måste betraktas som mycket egendomligt att
ingen minns den, ty ett vittne som general Fay väger sina ord, och han ljuger inte. Pleven föreslår
inrättandet av ett speciellt utskott av försvarsrådet med uppgift att leda kriget, under konseljpresidentens
överinseende. Alla dessa förslag accepteras enhälligt.
För första gången sedan konfliktens början besvärar sig en regering, visserligen därtill tvungen av
händelseutvecklingen, med att skapa sig en uppfattning om överbefälhavarens planer och deras
möjliga konsekvenser, och att i direkt samarbete med honom studera vilka resurser som behövs
för dessa planers förverkligande och i vilken mån de måste förändras för att de skall stämma
överens med politiken i stort. Varken Elys försiktighet eller Plevens salvelsefullhet har kunnat
kväva general Fays röst. Man kan inte längre dra sig tillbaka från Dien Bien Phu, det är ett
faktum. Men att försäkra att ingen har föreslagit en så förtvivlad lösning kommer en gång i
framtiden att utgöra en egendomlig förvrängning av sanningen.
I de stora skyddsrummen djupt under jorden, på utspisningsplatserna vid avtagsvägarna längs
R.P. 41, i byarna där invånarna väntar på att flyget skall avlägsna sig för att skynda till de
bombade vägstumparna med spadar, hackor och korgar så snart bomberna har fallit, sitter de
politiska kommissarierna sedan några dagar och läser en proklamation av folkarméns
överbefälhavare. De läser den om igen så snart de får nya åhörare. Män och kvinnor lyssnar
stående, och ibland lyser det gula skenet från en fotogenlampa upp de orörliga ansiktena.
Hoi toan thê can bo va Chien si, tran Dien Phu sap bat dau ... ”Kadrer och kombattanter, slaget
om Dien Bien Phu står inför sin början ... Tiden är inne för er att gå till attack.”
Den som läser uttalar dessa ord med kraftig röst, och sedan iakttar han deras inverkan på åhörarna