Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

11
tilltalade Navarre som gärna vill ha originella människor i sin närmaste omgivning och som inte
har något emot att deras åsikter skiljer sig från hans egna.
Varför visade inte Salan för sin efterträdare det direktiv han hade fått av regeringen den 24 april
1953 och som tillhöll honom att hellre underkasta sig territoriella förluster än att inleda
operationer som innebar en risk för expeditionskårens trygghet? Det var ju ett synnerligen viktigt
dokument som överbefälhavaren ständigt måste ha i tankarna och som tydligt klargjorde vilka
risker man absolut inte fick ta, även om man tvekade om hur operationerna skulle fortsättas.
Var det så att Salan inte vågade erkänna att hans synpunkter inte hade vunnit gehör, eller trodde
han att konseljpresidenten som hade utnämnt Navarre också hade informerat honom? Det var en
fullständigt överflödig finkänslighet av René Mayer att inte låta general Navarre läsa det omdöme
som regeringen hade avgett om vissa av hans höge företrädare inledda operationer. Han borde i
stället ha hjälpt Navarre att modifiera sin uppfattning om det befästa lägret Na San som redan
höll på att framföda Dien Bien Phu. Varnade Salan Navarre under deras korta samtal på
tumanhand för faran av att förnya erfaren heterna från Na San eller försummade han att varna
honom för igelkottsstrategin i den tron att han själv var kapabel att fatta vilket som var det
klokaste tillvägagångssättet? Framhöll han med tillräcklig skärpa Giaps anpassningsförmåga när
han fick veta att Navarre hade för avsikt att skydda nordvästra delen av sitt område genom att
utöka de två baserna Lai Chau och Na San med ytterligare en tredje, Dien Bien Phu, i ett system
som redan gick under namnet Salanarkipelagen eftersom Salan sedan ett år tillbaka drömde om
att erövra Dien Bien Phu? Vilken frestelse är det inte att utan fara för sig själv låta en rival riskera
sina nyförvärvade stjärnor...
16 juni 1953
Vad innebär Navarreplanen? Ingenting annat än det som överbefälhavaren meddelar militärområdesbefälhavarna
som han kallar till en konferens i Saigon tre veckor efter sin ankomst. Dessförinnan
har han besökt dem alla under den årstid då himlen är het som en glödande masugn. Han
lyssnar på dem. Han gör anteckningar. Han rör sig i terrängen. Han inspekterar expeditionskårens
förband, de isolerade posteringarna, bataljoner av den vietnamesiska armén. Han hör kanonerna
dåna på nätterna, Han ser fiendernas lik i taggtrådshindren, bönder som arbetar på risfälten
bakom sina bufflar, dubbelvikta över handtagen till sina plogar eller halvspringande längs
vägarna med ett ok på axlarna. Han räknar sina styrkor, placerar ut dem på kartan, vänder och
vrider i tankarna på problemet. Han försöker glömma allt som han har lärt sig i Europa. Han har
aldrig eftertraktat denna post som ett infall av René Mayer och vapenlyckan gett honom, och det
skulle vara orätt att misstänka honom för en strävan att förskaffa sig ytterligare en stjärna, ty
Navarre är en hederlig man. Han har också tillräckliga kunskaper om människorna för att veta att
han bör frukta sina underlydande mer än fienden. Alla måste tvingas, och han måste också
anstränga sig för att segra. Hittills har han aldrig behövt fatta avgörande beslut. Han har innehaft
poster som har förpliktat honom att föreslå, inte att besluta, men han är inte omedveten om att
många män stupar i onödan när generalerna begår misstag. Men hur som helst, eftersom han utan
att intrigera har fått i uppdrag att föra befäl, är det också hans avsikt att föra befäl.
Den i 6 juni utlägger han alltså hur han, general Navarre, tänker försöka lösa problemet. Under
det kommande fälttåget skall man i första hand iaktta en försiktig tillbakadragenhet för att få tid
att reorganisera expeditionskåren, återställa kampandan och samla krafter. Det gäller att undvika
att inlåta sig i strid med fiendens huvudstyrkor.
De största farorna lurar fortfarande i norr, men detta område befinner sig säkert i erfarna truppers
händer. Avsikten är att man där skall fortsätta den verksamhet som med ett blygsamt uttryck