Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

135
På eftermiddagen vägrar general Dechaux att ställa ett flygplan till Cognys förfogande, och denne
funderar ett ögonblick på att gå förbi honom och be Navarre ge honom en kategorisk order. Men
fruktan för att bli instängd i Dien Bien Phu, långt från deltat som han har i uppdrag att försvara,
kommer honom genast att avstå. Det finns ingen som betvivlar Cognys personliga mod, man har
ofta sett honom på platser där generaler inte i allmänhet visar sig, och han oroar sig främst för
vad man i ett senare skede kanske kommer att förebrå honom. Han borde emellertid finna på ett
sätt att sluta sig till den inneslutna garnisonen för att återge den modet, för att rätta till de
begångna felen och ruska upp Castries som förefaller lika modfälld som sin stabschef. Om Dien
Bien Phu faller inom några timmar, vilket man fruktar, skulle det då vara klokt att låta fienden få
chefen för trupperna i Tonkin i sina händer? Denna dag står Cogny inför en samvetskris som
lockar fram tårarna i hans ögon. Men tårar förblindar och samvetsbetänkligheterna har inget
värde förrän man har kommit till rätta med dem. Cogny finner dock en lösning: eftersom alla
försäkrar att hans plats inte är i Dien Bien Phu, blir han till slut själv övertygad, och genom att
lyda förnuftets röst, missar han det mest enastående tillfället under hela sin karriär. Varför tar han
inte som vanligt avstånd från alla råd och fastställda regler och hoppar ner i fallskärm till Dien
Bien Phu tillsammans med den som skall ersätta Castries? Det finns ett vägande skäl för honom
att inte skynda till Dien Bien Phu, och det är att Dien Bien Phu inte är hans verk utan Navarres.
Sitt eget verk skulle han ha försvarat med raseri, men nu tvekar han att riskera livet för Navarre
och att möjligen ge den uppfattningen att han kanske betraktar sig som ansvarig.
Vad väntar å sin sida Navarre på, varför hoppar han inte i ett flygplan för att flyga över Dien Bien
Phu och personligen ge Castries och Langlais order, som De Lattre skulle ha gjort? Ännu är inte
Dien Bien Phus öde avgjort. Visserligen hotar katastrofen till följd av en generals felbedömningar,
men Dien Bien Phu kan räddas av en annan generals genialiska beslut. Och i så fall skulle
Cogny bli hjälten och den store ledaren.
Den 18 mars 1954
Löjtnant Biswing lämnar plötsligt ringen av Dakotaplan som sedan gryningen kretsar över Dien
Bien Phu, går brant ner mot landningsbanan, lastar in tjugotre sårade och startar på nytt mellan
granatgroparna och krevaderna. Major Darde försöker följa hans exempel, och han har redan
landat när artilleribeskjutningen tilltar i styrka, och tvingar ambulanserna att lämna landningsbanan.
Han startar utan att hinna ta in last, följd av nedslagen. Läkaren som åtföljer flygvärdinnan
blir svårt sårad och splittren tränger in i planet på tjugotvå ställen. Detta trots att de med rödakorstecknet
försedda Dakotaplanen förutom besättningen endast medför sjuksköterskor för de
sårade och förpackningar med blodplasma. Vietminhledningen ljuger när den i radion förklarar
att sjukvårdsplanen är lastade med ammunition till 105-orna och de tunga granatkastarna.
Det är för övrigt inte bara de sårade som planen borde evakuera, i Dien Bien Phu finns också en
stabsredaktör som väntar på transport, besättningarna från de förstörda planen och den personal
som Castries har avsatt till följd av visad oduglighet. Hittills är det bara Vietminh som har vant
sig vid en förödande artillerield. Inför dödshotet paralyseras mången av skräck, många ansikten
bleknar, många kroppar skälver, diarrén, såväl den själsliga som den kroppsliga, griper omkring
sig. Det är endast de starka andarna som förmår övervinna paniken och den rädsla som de känner
lika väl som de andra. Alltsedan den 11. 3 mars är det sanningen som sitter i högsätet i Dien Bien
Phu, människorna visar sig sådana de verkligen är, inte sådana som de har förefallit att vara, och
de starka karaktärerna råkar mången gång i konflikt med varandra.
I Eliane 4 möter Bigeard en av sina officerare som Langlais har kallat till sig. Han befaller honom
att vända tillbaka och styr med påken i handen mödosamt sina steg mot Langlais stabsplats dit
han anländer likblek av vrede. Vad är det egentligen som Langlais blandar sig i? Har han inte