Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

Den 1 april 1954
151
Cogny läser med bestörtning Navarres förolämpande brev av den 29 mars som han nu först får
med den officiella posten. Utom sig av förbittring sitter han i timmar och utarbetar det ena
förslaget efter det andra till ett svar som han till slut skickar iväg, men plötsligt beslutar han att be
om ett sammanträffande som Navarre beviljar till följande dag.
Hur går det med Dien Bien Phu där Bigeard biter sig fast i Eliane, där Grauwin radar upp sina
sårade i gyttjan, där Langlais står barhuvad och spanar efter transportplanen som skall landsätta
de begärda förstärkningarna, två bataljoner? Klockan fyra på morgonen uppges försöken att
återerövra Eliane 2, en del av stödjepunkten evakueras och besätts genast av vietminhtrupperna.
Klockan nio inleder Langlais ett femte resultatlöst motanfall. Den direkta elden från fiendens
automatvapen hindrar numera hopsamlandet av en stor del av de luftlandsatta kollina. En Dakota
blir nerskjuten. Kapten Bizard i Huguette 7 blir avlöst av ett kompani från I. bataljonen av 2.
främlingsregementet och förflyttar sig i sin tur till Huguette 1 där han ersätter ett thaikompani
som Langlais har låtit avväpna sedan de sista thaienheterna som försvarade Françoise tog till
flykten och denna stödjepunkt föll utan strid.
Men om dessa thaisoldater leds av beslutsamma och tappra män, kan också de hålla stånd. 2.
thaibataljonen som skyddade bron och vägen mellan Eliane och Dominique vek aldrig en tum
därför att bataljonschefen och befälet föregick med gott exempel. När algerierna och marockanerna
tog till flykten kämpade denna bataljon beslutsamt vidare. I det hällande regnet som
översvämmade kitteldalen bevarade männen sitt stoiska lugn. Bland officerarna fanns en smärt
och blond före detta husar, tidigare ett mönster av elegans, som Dien Bien Phu hade förvandlat
till en rödskäggig pirat med ett förband av fallskärmssiden kring pannan och ena armen i band,
ständigt beredd att vända sin kulspruta mot vad som än rörde sig: löjtnant Guy de la Malène.
Cogny skickar en skrivelse till Navarre för att visa att landsättningen av de nödiga styrkorna för
en operation med utgångspunkt från Laos och deras underhåll är möjligt om man kan basera 18
Dakotaplan i Laos och disponerar över ett tillräckligt antal fallskärmar.
Klockan 16.30 telegraferar Cogny till överste de Castries sin egen version av Navarres
instruktion som han i någon mån har försökt förmildra. Castries och Langlais har efter
mottagandet klart för sig att de inte kan vänta stor hjälp från Hanoi.
Klockan 18.00 tränger vietminhsoldaterna upp till krönet av kullen Eliane 2, och en stridsvagn
förstörs av deras eld. Under natten inleds landsättningen av II. bataljonen av 1. fallskärmsjägarregementet.
Den slutförs först den 4 april till följd av att landsättningsområdet numera inskränker
sig till södra delen av flygfältet och Dakotaplanen som måste flyga lågt för att undvika luftvärnselden
är hänvisade till en mycket smal inflygningssektor. Tolv plan kan med största möda
landsätta ett kompani per natt.
En B 26 som förs av löjtnant Beglin återvänder inte till basen. Under natten översvämmas
Huguette 7 av vietminhtrupper, stödjepunkten faller och hela besättningen blir uppslukad.
Överste Brohon som anländer till Saigon denna dag fortsätter nästan omedelbart till Hanoi i överkommissarien
Dejeans plan och åtföljd av denne. Tiden är knapp. En kvart efter landningen i
hällande regn ger monsieur Dejean en middag i Maison de France med generalerna Navarre,
Bodet och Cogny som gäster. Efter måltiden följer en hemlig överläggning. Ingen sekreterare är
närvarande, och Navarre ber att ingen skall göra anteckningar. Något protokoll finns inte från
detta möte, som inte ens finns omnämnt i adjutanternas anteckningsböcker. överste Brohon
redogör för amiral Radfords förslag och vidarebefordrar de frågor som nationalförsvarsrådets
utskott vill ha besvarade. Brohon räknar upp de faror som fällandet av flera atombomber kan