Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

162
120 millimeters granatkastare skall börja. Från klockan 06.00 till 06.10 faller 1 800 granater på
Eliane 1 medan höjderna förblindas med rökridåer och Mont Fictif och Mont Chauve
neutraliseras med det centrala motståndsområdets fyrtio 81 millimeters granatkastare, r. Beps, 8.
stormbataljonens och 5. vietnamesiska fallskärmsbataljonens automatvapen och de fyrdubbla
luftvärnskulsprutorna. Stridsvagnarna beskjuter Eliane 1 med direkt riktning. Trettio sekunder
senare kastar sig kompaniet Trapps första anfallsvågor under kulsprutekärvarna mot
västsluttningen och biter sig fast trots svaret från vietminhbatterierna som lägger en kraftig spärr
mellan de båda kullarna. Ett andra kompani, löjtnant Le Pages, sätts in förstärkt med eldkastare
vilkas blixtar syns på långt håll. Bréchignacs bataljon ligger i beredskap nere vid foten av Eliane
so, färdig att ingripa vid behov. Med åtta radioapparater omkring sig leder Bigeard operationen
från sin observationspost i Eliane 4, och i det befästa lägrets alla radiomottagare hör man hans
skrovliga röst som meddelar att vietsoldaterna lösgör sig. Klockan 14.00 anropar Le Page
Bigeard och rapporterar: ”Anfallsmålet uppnått.”
Löjtnant Le Page är lycklig. Eliane i sin helhet är återerövrat. Eller ”omhändertaget”, som han
senare uttrycker sig. Han medger att han på morgonen tänkte på henne som man tänker på alla
dessa unga kvinnor vilkas romantiska förnamn ligger utspridda i dalen och på kullarna, med det
lilla sting av åtrå som man erfar när man ser en vacker flicka på gatan eller på en krogterrass. För
Lily, som legionen har placerat bredvid henne, har man kanske kämpat med kniv på en bordell.
Överallt rinner blod. I hettan som förtätas av dimman svävar en lukt av fotogen, bränt kött och lik
med såren täckta av gröna flugor. Automatvapnens eldskurar låter som ilskna pisksnärtar.
Kulorna snuddar vid marken och river upp små dammoln. Den träffsäkra elden från 120
millimeters granatkastarna anställer stor förödelse. Soldaterna badar i svett under den tunga
stridsutrustningen. Bigeard vill ännu inte anropa Langlais för att rapportera: ”Gossen Pierre från
Bruno, uppdraget utfört”, han väntar på att kompanierna har gjort upp sina eldplaner och skickar
tusentals handgranater till ställningen för att spärra utsatta punkter. ”Småningom börjar jag
komma till den uppfattningen att det är ett privilegium att få utföra ett motanfall”, tänker löjtnant
Le Page när han tar emot de kompanier från II. bataljonen av I. fallskärmsjägarregementet som
kommer för att avlösa honom i den väldiga, gapande begravningsplats som Eliane 1 numera
utgör. Operationen har kostat fallskärmsförbanden etthundra man och vietminhtrupperna fem
gånger så många. Den regementschef som bar ansvaret för Eliane 1 (eller kullen D 3, som
fienden kallar den), blev berövad sitt befäl.
Hans majestät Bao Dai avreser till Frankrike där han hoppas kunna visa att han verkligen har hela
sitt land bakom sig. Denna politiska komedi skulle locka till skratt om den inte ledde till olyckor
och död. Det är endast den franske överkommissarien samt kejsarens egen regering och stab som
hyser eller låtsas hysa aktning för honom. Så snart nyheten om den förestående konferensen i
Genève vann spridning, råkade den vietnamesiska armén i upplösningstillstånd. Inkallelseorderna
åtlyds inte längre. Endast sådana unga män som inte har någon möjlighet att undkomma och
studenter som hoppas på att bli utbildade till officerare och få inbringande befattningar inställer
sig under fanorna. Av 94 000 inkallelseorder som sändes ut under ett enda år, med hot om
krigsrätt för de tredskande, efterkoms inte mer än drygt 5 400. Bevakade av gendarmer förs
rekryterna i lastbilar till utbildningslägren. Soldater och befäl talar inte alltid samma språk och
tillhör inte samma socialgrupper. Enbart under april månad 1954 medger den vietnamesiska
armén 3 848 deserteringar. Under striderna är de försvunnas antal fem gånger så stort som de
stupades och sårades, medan de försvunna i expeditionskåren, som dock räknar 63 000
vietnameser i sina led, endast utgör tio procent av förlusterna. Sex månader efter grundandet av
de lätta bataljonerna har deras numerär minskat med en fjärdedel. För vem skulle den vietnamesiska
arméns soldater gå i döden?