Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

194
”I öster har Vietminh satt in allt som de har kvar.”
”Inberäknat två regementen från 308. fördelningen.”
”Jaså? Jaha.”
”Just det. Och det innebär att det inte finns något annat på västsidan än...”
”Ja?”
”Än 36. regementet.”
”36., jaha, just det.”
”Som jag säger, 36. regementet. Och 102. regementet ...”
Plötsligt avbryts sändningen.
”Hör ni mig?” frågar Castries.
”102. regementet, skulle ni säga?”
”Ja, general.”
”102. regementet?”
”Ja, på östsidan har de satt in ...”
”... 192. regementet och 88. regementet.”
”Ja.”
”Ni förstår?”
”De har alltså satt in hela paketet på östsidan”, säger Cogny.
”Men som jag redan har sagt, 308. fördelningen kan jag inte placera, den glider mig ur händerna,
som det alltid har varit.”
”Ja, jag förstår. Nå, hur blir det med utbrytningen söderut?” frågar Cogny. ”Vad tror ni om den?
Blir det genom Isabelle, eller en överraskande stöt?”
”General, under alla omständigheter måste de ju gå genom Isabelle för att komma söderut.”
”Ja, ni har rätt.”
”Men jag ska ge order, jag ska ge Isabelle order att försöka, att försöka komma loss, om de kan.”
”Ja, överenskommet. Håll mig underrättad för att vi ska kunna ge er så effektiv hjälp som möjligt
med flyget när ni sätter i gång det här.”
”Ja, javisst, general.”
”Det var allt, gamle gosse.”
”Ja, och sedan, ja, sedan håller jag kvar här ... de förband som inte vill...”
”Ja, just det.”
”... de, hur ska jag säga, de sårade, men av dem, av dem är det ju många som är i fiendens händer,
det var ju många av dem som måste lämnas kvar i stödjepunkterna, i Eliane 4, och som ... i Eliane
10, sårade.”
”Ja, jag förstår.”