Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

26
genom bergspassen där människan är utsatt för ras och bakhåll. Några trähus med halmtak reser
sig i klungor vid vattenfallen överallt där det finns en liten dal där man kan odla ris. Uppe på
höjderna ser man ibland några primitiva hyddor vilkas från omvärlden isolerade invånare
uppföder svin och odlar majs och vallmo i de svedjebrända sluttningarna.
I detta geografiska kaos finns det emellertid några dalsänkor som omges av klippor och tandade
bergskrön och som skils från varandra av nästan ogenomträngliga djungler. Där har före detta
erövrare slagit sig ner och odlar nu jorden och uppföder bufflar.
Den demon som lockade cheferna för expeditionskåren att ge vika för frestelsen att i detta
område etablera befästa baser, områden slutna som hoprullade igelkottar, är minsta motståndets
lag. Därför att det var för tungt att hålla krönen etablerade man sig i dalsänkorna där flygplanen
kunde landa och lastbilarna rulla fram. Och hur många gånger det än hängde på ett hår att man
lyckades undvika en katastrof, som till exempel i Hoa Binh och Na San, tog man inte lärdom av
det skedda. Den största av alla dessa kitteldalar som är belägen i en knutpunkt för förbindelserna
mellan Kina, Laos och Vietnam var ett frestande lockbete som generalerna inte kunde lämna ur
tankarna. Man trodde att dalens stora utsträckning skulle vara ett tillräckligt skydd mot
obehagliga överraskningar och att fienden åt vilken man som vanligt överlämnade höjderna
aldrig skulle kunna ta sig ner i dalen utan att slå pannorna blodiga, man förlitade sig nämligen på
sin eldöverlägsenhet. Denna kitteldal heter Dien Bien Phu.
Den är belägen i thaiområdets berg, och där känner man den bara under namnet Muong Theng.
Den påminner till formen om ett långsträckt eklöv i vilket nerverna utgörs av bäckar och ett
större vattendrag bildar mittnerven. Längre bort rinner en annan flod, Nam Noua, ut i ett biflöde
till Mekong. På thaispråket betyder ”Muong”, liksom ”Phu” på vietnamesiska, ”huvudort i
förvaltningsområde”. I dagligt tal säger man inte Dien Bien Phu utan Dien Bien. ”Dien” betyder
stor, ”Bien” återigen gräns. Dien Bien Phu betyder alltså ”stor huvudort för förvaltningsområde
vid gränsen”. Ingenting kan vara alldagligare.
Dien Bien Phu som i tur och ordning har härjats av kineserna, siameserna, meo- och thaifolken
besattes av fransmännen 1887 och förvaltningen överlämnades av den siamesiske generalen Phya
Surisak åt Auguste Pavie, en före detta underofficer vid marininfanteriet som hade blivit posttjänsteman,
upptäcktsresande och diplomat, och efter vilken ridvägen till Lai Chau är uppkallad.
Ett hundratal större och mindre byar härbärgerar sammanlagt omkring tiotusen invånare som
livnär sig på riset från sina risodlingar, lite grönsaker, höns- och svinuppfödning. I dalen bor
thaifolket som enligt legenden föddes just här ur en pumpa som en gud vidrörde med sin trollstav.
Uppe på krönen har meofolket valt sina boplatser i skydd av klippor och i närheten av vattendrag,
och där odlar de vallmo, ur vars frökapslar kvinnorna tappar ut saften efter blomningen. I
sluttningarna återigen bor xafolket som har jagats bort både från krönen och dalen, som nu tjänar
som slavar hos de maktägande och som mera påminner om djur än om människor.
Den större axeln som löper i nord-sydlig riktning har en längd av sjutton kilometer, den mindre
ger dalen en bredd av fem kilometer. Kullarna som inramar dalen är antingen mjukt rundade som
kvinnobröst eller också består de av skarpkantade, kala kalkstensklippor som stiger i
oregelbundna avsatser mot de spetsiga krönen som bildar en tandad, av skogar förmörkad silhuett
kring kitteldalen. Nivåskillnaden mellan den transversalt löpande floden som på thaispråket bär
namnet Nam Youm, på vietnamesiska Nam Rom, och de högsta topparna som dominerar dalen
på alla sidor, är omkring sjuhundra meter.
En strategisk position? Förvisso. Det är nämligen uppenbart att en fiende som rycker an från öster
och strävar mot Mekong måste frestas att marschera genom Dien Bien Phu för att vila och