Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

206
som var hänvisad till menyerna på en kommunal restaurang där ryssarna satt och drack vodka ur
dricksglas och stoppade i sig kyckling med fingrarna därför att ett slag hade förlorats trehundra
kilometer därifrån i omgivningarna av huvudorten i en kanton vars namn hade gett arbete åt
teleprinterna i hela världen.
Nio eller tio år, det var väl ändå inte en tillräckligt lång tid för att man skulle glömma de svarta
rökplymerna från napalmbomberna som plötsligt steg mot skyn bakom flygplanen, stridsvagnarna
vilkas drivband kom marken att skälva, ministrarna med sina sviter, grammofonerna på de
sämre kaféerna, bönderna som låg utsträckta bredvid sina bufflar på de brinnande risfälten? Av
ett halvsekels fransk ockupation återstod ingenting annat än de raka avenyerna som kantades av
träd och villor i kolonialstil, muséer och läroverk, idrottsplatser och vetenskapliga institutioner,
ett regeringspalats och en katedral i stuck om vilka det knappast fanns någon som visste vem som
hade uppfört dem.
Segrarna och de besegrade
Besegrad? Det är åtminstone ingen överdrift. Om den besegrade är ödmjuk och verkligen
försöker skapa sig en uppfattning om sitt nederlag, kommer han till slut att träffa på människor
som i honom ser en symbol för sin seger, som hyser medlidande med honom och tar emot
honom. Nederlaget vid Dien Bien Phu gjorde mig till en nolla, och jag måste skriva mitt
rumsnummer med krita på portierdisken för att få nyckeln till mitt rum. Första kvällen i Hanoi
kände jag mig som om jag hade varit levande inmurad tillsammans med de döda från Dien Bien
Phu, och jag fick inte sömn. Ibland när jag slumrade till tyckte jag mig höra skratten från gångna
dagar, det glada bullret från nattsuddarna som återvände från sina irrfärder. Jag tände
sänglampan, jag lyssnade. Staden sov, alla dörrar var låsta, husen var fulla av visa män som utan
glädje avlade barn med kvinnor som var uttröttade av kampen för det dagliga brödet, allesamman
magra, hemsökta av protozoer som förtärde inälvorna och levern på dem, som ständigt var
upptagna av tanken på att böja sig under partidisciplinen och som redan före gryningen jagades ur
sängarna av de gälla signalerna från gymnastikinstruktörernas visselpipor. De var mindre fattiga
än förr därför att kriget inte längre härjade deras fält, deras fattigdom som gränsade till misär blev
lättare att bära tack vare stoltheten över att ha besegrat en välfödd västerländsk armé, rikt utrustad
med stridsvagnar och flygplan. Och vad beträffar den regim som de hade valt, den enda som hade
förmått befria dem från de orättvisor och den utpressning som vi utövade i och med att vi stödde
mandarinerna, i vems namn skulle jag, den besegrade, döma den? För att förstå orsaken till vårt
nederlag, analysera det och på aktörerna i tragedin kasta ett ljus som tillåter oss att åtminstone
närma oss sanningen, måste jag börja med att utöva en dygd som inte kan sägas ha varit
utmärkande för våra generaler: ödmjukheten.
Historiens nycklar
Det är lika omöjligt att finna definitiva och slutgiltiga förklaringar till militära nederlag som till
brutna kärleksförhållanden. Man måste reda ut långa följder av missförstånd som småningom
leder till att en man och en kvinna börjar hata varandra eller förmår en general att fatta ödesdigra
beslut. Det är naturligtvis svårt att skriva historia när man är samtida med dem som har gjort den,
när man kunde ha varit deras vapenbroder, druckit och ätit vid samma bord som de. En historiker
som bara har femtio år gamla arkiv till sitt förfogande för att återberätta dramat Dien Bien Phu är
inte bättre rustad än jag var, ty dokumenten ger inte lättare ifrån sig sina hemligheter än
människorna. Han kommer att sakna möjligheten att, likt en film eller ett tonband, ta intryck av
bilderna, av de ansiktsuttryck eller de tonfall som han iakttar hos aktörerna i deras roller. Visste
de själva när jag träffade dem och talade med dem varför de blev segrare eller besegrade? Några
av dem såg orsaken till nederlaget i överbefälhavarens och hans rådgivares halsstarrighet och